Hållbarhetskriterier för energibiomassor

Kommissionens direktivförslag av den 30 november 2016 innehåller hållbarhetskriterier också för fasta biomassor.

Europeiska kommissionen offentliggjorde den 30 november 2016 ett ”vinterpaket” om energifrågor. Paketet innehåller bland annat en revidering av direktivet om förnybar energi och hållbarhetskriterier för bioenergi, en revidering av energieffektivitetsdirektivet och direktivet om byggnaders energiprestanda, ett paket som gäller en elmarknadsmodell samt en förvaltningsmodell för energiunionen. Förslaget till ett nytt direktiv om främjande av energi från förnybara energikällor (RES II) innehåller hållbarhetskriterier också för fasta biomassor på EU-nivå. 

I fortsättningen kommer hållbarhetskriterierna att gälla användningen av biomassa vid alstring av el och värme samt vid produktion av flytande biodrivmedel. Enligt det gällande direktivet rör kriterierna bara biodrivmedel inom transportområdet och andra flytande biobränslen.

Kommissionens förslag till ett nytt RES II-direktiv överlämnas till medlemsländerna, dvs. rådet och parlamentet, för behandling. Direktivet är planerat att träda i kraft vid ingången av 2021.

Enligt RES-direktivförslaget kan skogsbiomassans hållbarhet bevisas på landsnivå

Enligt förslaget bedöms hållbarheten i produktionen av skogsbiomassa på landsnivå. Processen består av två steg. Om det inte går att hämta information på landsnivå, kan hållbarheten konstateras på skogsbruksenhetsnivå.

Utöver kriterierna för produktion av skogsbiomassa krävs att produktionen av bioenergi minskar växthusgasutsläpp åtminstone i en viss grad jämfört med fossila bränslen. Den energi som alstras av processavfall och -rester, t.ex. sågspån och bark, behöver endast uppfylla kriteriet som gäller att minska växthusgasutsläpp.

Hållbarhetskriterierna tillämpas när fasta skogsbiomassor används i anläggningar med en effekt på 20 MW eller mer.

Skogsförnyelse och avverkningstillstånd ska ingå i ländernas lagstiftning eller system

För att skogsbiomassa ska vara hållbart producerad, kräver direktivet att ett land har följande nationella eller regionala lagar samt system för bedömning och främjande: Avverkningar görs enligt avverkningstillstånden, skogar förnyas efter slutavverkningar och områden med stort skyddsvärde, våtmarker och torvmarker medräknade, skyddas. Ett ytterligare krav är att avverkningarnas effekter för markkvaliteten och naturens biologiska mångfald minimeras och att avverkningarna inte överstiger skogarnas avkastningsförmåga på lång sikt. Om det inte går att hämta information på landsnivå, kan hållbarheten bevisas på skogsbruksenhetsnivå.

En hållbart producerad skogsbiomassa kräver också att det land som skogsbiomassan kommer ifrån uppfyller vissa LULUCF-krav. Landet ska t.ex. vara part i Pariskonventionen som landet också har ratificerat.

För att bevisa hållbarheten såväl på landsnivå som på skogsbruksenhetsnivå kan man enligt direktivförslaget använda certifieringssystem.

Att uppfylla hållbarhetskriterierna är ett villkor för att man ska få stöd för att förbruka el, värme och biodrivmedel som är producerade av biomassor. Kriterierna måste uppfyllas för att bioenergin kan räknas med i den nationella kvoten för förnybar energi. Bara den bioenergi som uppfyller kriterierna har kalkylmässigt nollutsläpp inom EU:s utsläppshandel och inom sektorer som inte är med i utsläppshandeln.

 

På andra webbplatser

EU-komissionens "Vinterpaketet" och förslaget till ett nytt RES II direktivet 30.11.2016 (på engelska)
2009 RES-direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor 2009/28/EG
ILUC-direktivet (på engelska)
ILUC-direktivet (på finska)
Lag om biodrivmedel och flytande biobränslen 393/2013 (på finska)
Energiverket: Hållbarhetskriterier (på finska)