EU:s energi- och klimatpolitik samt skogar

Flera av EU-bestämmelserna om energi- och klimatpolitik inverkar på skogssektorn
 

I EU pågår som bäst en dialog om hur energi- och klimatpolitiken 2030 ska se ut. I anslutning till detta har kommissionen gett ut flera lagstiftningsförslag 2016-2017. Det nya utsläppshandelsdirektivet samt LULUCF-förordningen och förordningen om ansvarsfördelningen utgör en helhet som kommer att styra EU:s klimatpolitik 2021–2030 och genom vilken EU verkställer klimatavtalet från Paris. EU-paketet för ren energi, som innehåller flera lagstiftningsförslag med inverkan på energisektorn, är också under behandling. Ur skogssektorns perspektiv är den viktigaste författningen förslaget till förnybartdirektiv (RED II) som innehåller hållbarhetskriterier för biomassa. 
 
Att minska utsläpp av växthusgas bygger på EU:s system för handel med utsläppsrätter och det så kallade ansvarsfördelningsbeslutet om de sektorer som inte omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter. De viktigaste sektorerna som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter är trafiken, husuppvärmningen, jordbruket och avfallshanteringen. Dessa står för närmare 60 procent av utsläppen i EU. Kommissionens så kallade ansvarsfördelningsförordning ger riktlinjer för hur EU minskar utsläppen inom de sektorer som inte hör till systemet för handeln med utsläppsrätter under åren 2021- 2030.  Kommissionen, rådet och parlamentet avslutade trepartsförhandlingarna i december 2017.

Enligt ansvarsfördelningsförordningen ska Finland minska utsläppen med minst 39 procent från 2005 års nivå fram till år 2030. Utsläppen från de sektorer som inte hör till systemet för handeln med utsläppsrätter var i Finland sammanlagt ca 30 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Enligt den nya förordningen ska utsläppen minskas till ca 20 miljoner ton per år före år 2030.   

 

LULUCF-förordningen definierar hur utsläppen räknas ut i förhållande till kolsänkor i EU:s klimatmål

Kommissionens förslag till LULUCF-förordning från juli 2016 definierar hur kolsänkor och utsläpp från markanvändningen, den förändrade markanvändningen och skogsbruket beaktas i EU:s klimatmål fram till år 2030. EU-länderna, kommissionen och parlamentet avslutade trepartsförhandlingarna den 14 december 2017. Det slutliga resultatet ska fastställas av medlemsländerna och parlamentet i början av år 2018.

 

Den mest betydande förhandlingsfrågan för Finland var beräkningen av kolsänkor och växthusgasutsläpp.  Enligt beslutet fastställer varje medlemsland en referensnivå för brukad skogsmark för perioderna 2021–2025 och 2026–2030 med hjälp av de överenskomna kriterierna. Det viktigaste kriteriet för att fastställa en referensnivå är upprätthållande och stärkande av skogarnas förmåga att binda koldioxid på lång sikt i enlighet med klimatavtalet från Paris. Sakkunniga i EU-kommissionen och i medlemsländerna ska utvärdera referensnivåerna under 2019.

Den kalkylmässiga nytta som skogarnas kolsänkor ger begränsas strikt med ett tak som är bundet till utsläppen under basåret. Detta innebär att skogarnas kolsänkor inte kan användas fullt ut för att täcka utsläpp från annan markanvändning. Finland fick i egenskap av väldigt skogrikt land dock möjlighet till särskild flexibilitet som ger landet möjlighet att vid behov kompensera t.ex. utsläpp från förändrad markanvändning. Den särskilda flexibiliteten innebär högst 10 miljoner koldioxidton för 2021 - 2030. Sektorn för markanvändning har synnerligen stor betydelse för Finlands utsläpps- och kolbalans för kolsänkorna motsvarar ca 20–50 procent av utsläppen från andra sektorer. I EU motsvarar sänkorna i genomsnitt tio procent av utsläppen.

På andra webbplatser

 

10 x mikä LULUCF? - frågor och svar om LULUCF (klimaatti.fi, på finska)

Miljöministeriet: Klimatmötet i Paris (på finska)

Miljöministeriet: Europeiska unionens klimatpolitik

Arbets- och näringsministeriet: Energi

 

 

 

Mer information

Kaisa Pirkola, konsultativ tjänsteman 
MMM, Luonnonvaraosasto, Metsä- ja bioenergiayksikkö 0295162350   förnamn.efternamn@mmm.fi