FI SV EN

Stöden utgör cirka en tredjedel av jordbrukets totala avkastning

Jordbruksstöden är av central betydelse för odlarnas inkomstbildning. Enligt Naturresursinstitutet Lukes totalkalkyl var andelen stöd av gårdarnas totalavkastning 2014 i genomsnitt 34 procent. År 2014 uppgick jordbrukets direkta produktionskostnader utan jordbrukarens egen lön och avkastning på kapital sammanlagt till cirka 5,1 miljarder euro, marknadsintäkterna till cirka 3,8 miljarder euro och alla stöd (inklusive investeringsstöd) till knappt 2 miljarder euro. Produktionskostnaderna var alltså klart större än marknadsintäkterna. Av denna orsak skulle primärproduktionen av inhemsk mat inte kunna fortsätta utan stödmedel i Finlands förhållanden i sin nuvarande omfattning.

Beloppet och betydelsen av stöden varierar per område och produktionsriktning. Nivån på enhetsstöden är i regel densamma oberoende av i vilken omfattning produktionen idkas. Definitionen av aktiv jordbrukare har specificerats särskilt i EU-stödssystemen, men jordbrukarens övriga intäkter påverkar inte beviljandet av jordbrukarstöden. Detta är befogat eftersom stödens allmänna syfte är att trygga jordbrukets verksamhetsbetingelser och kompensera för olägenheter som orsakas av de nordliga produktionsförhållandena. Inkomsterna från jordbruket utgör i genomsnitt bara en del av jordbrukarfamiljernas bruttoinkomster. Övriga inkomstkällor är skogsinkomster, förvärvsinkomster utanför gården samt inkomstöverföringar och pensioner.

Jordbruksstödens belopp och betydelse kan uppskattas utgående från uppgifterna från Naturresursinstitutets bokföringsgårdar. Uppgifterna baserar sig på noggranna data om inkomster, utgifter, arbetsåtgång och lagerförändringar som samlats in från totalt cirka tusen gårdar. Uppgifterna har viktats för att beskriva genomsnittliga finländska gårdar. Ingående information om resultaten för olika produktionsinriktningar och områden finns på Naturresursinstitutets sidan.

Inom systemet med lönsamhets- och inkomstprognoser för jordbruket och trädgårdsodlingen produceras gårdsvisa prognoser för lönsamhetsbokföringsgårdarna med beaktande av förändringar i produkt- och insatspriser samt stödnivåer och stödslag. Utifrån de gårdsvisa prognoserna beräknas viktade inkomst- och lönsamhetsprognoser för olika regioner och produktionsinriktningar.

Med jordbruksstöd säkerställs primärproduktionen av den inhemska maten och dess utvecklingsförutsättningar

I Finland bedrivs jordbruk i mycket olika förhållanden än i de övriga EU-länderna. På grund av det nordliga läget, den mindre gårdsstorleken än i konkurrentländerna och de övriga särdragen i det finländska jordbruket är produktionskostnaderna för jordbruksprodukter klart högre i Finland än EU-medelnivån. Försäljningsinkomsterna från jordbruksprodukter täcker endast en del av produktionskostnaderna. Till exempel en mjölkliters genomsnittliga produktionskostnad på gårdsnivå är cirka dubbel jämfört med dess producentpris.

En central utgångspunkt för EU:s jordbrukspolitik är att säkerställa konsumenternas tillgång till livsmedel till rimliga priser. Priserna på många jordbruksprodukter i EU är nära de genomsnittliga världsmarknadspriserna och prisnivån på den gemensamma marknaden är samma i olika delar av EU. Utan samhälleligt stöd vore det omöjligt att producera viktiga jordbruksprodukter i Finland, och inte på långa vägar heller i de övriga EU-länderna i nuvarande utsträckning. För att trygga produktionens lönsamhet stöds jordbruket i alla EU-länder med budgetmedel. Stöden kan vara helfinansierade av EU, samfinansierade av EU och medlemsstaten eller fullt ut finansierade med nationella medel.

Europeiska unionens jordbrukspolitik faller inom EU:s exklusiva behörighet och en enskild medlemsstat kan inte ha stödsystem som avviker från målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Grundprincipen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är att sträva efter att uppnå de uppställda målen, i första hand med gemenskapspolitiska medel. Problem som eventuellt kvarstår kan lösas med hjälp av nationella specialarrangemang som grundar sig på parlamentets och rådets förordningar eller kommissionens förordningar och beslut.

Varje stödform har sina egna mål och uppkomsthistoria. Med stödformerna för den gemensamma jordbrukspolitiken har man inte tillräckligt väl kunnat ta i beaktande de speciella förhållandena i det finländska jordbruket. Därför betalar Finland nationella stöd som kompletterar unionens stödformer.

Det ursprungliga målet med EU:s direktstöd är att kompensera jordbrukarnas inkomstförluster till följd av sänkta administrativa priser. I dag gäller villkoren för beviljande av EU:s direktstöd upprätthållandet av jordens bördighet, miljövården, folk-, djur- och växthälsan och livsmedelssäkerheten. Kompensationsbidraget kompenserar de olägenheter som orsakas av naturförhållanden. Miljöersättning ersätter jordbrukarens inkomstförluster och ökade produktionskostnader som uppstår till följd av att jordbrukaren tar miljökonsekvenserna i beaktande vid odlingen.

I samband med Finlands anslutningsförhandlingar avtalades om det nationella stödsystemets grundstruktur som har kompletterats utgående från senare förhandlingar. Det nationella stödsystemets delar är Södra Finlands nationella stöd och det nordliga stödet. Dessutom betalas vissa andra nationella stöd. För att nationella stöd kan tas i bruk eller deras villkor ändras förutsätter alltid ett förhandsgodkännande av kommissionen eller att förhandsvillkoren som fastställts för dem uppfylls (t.ex. stöd enligt gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn och stöd av mindre betydelse).

För att gradera stöden har Finland delats in i stödområden. EU-stödsystemen har två stödområden: Södra Finlands AB-område och Mellersta och Norra Finlands C-stödområde. Det norra C-stödområdet har indelats i fem delområden. Till exempel stödet för produktion av mjölk och nötkött har graderats mellan dessa delområden så att stödnivån växer från söder till norr. Vid växtodling är stödet per hektar dock ungefär samma i hela landet, när alla arealstödformer beaktas.

Förutom årliga jordbrukarstöd betalas också strukturstöd. Målet med strukturstöden är att förbättra jordbrukets produktivitet, utveckla jordbrukets struktur och främja generationsväxlingar.

Mer information

Martti Patjas, neuvotteleva virkamies 
MMM, Ruokaosasto, Maatalousyksikkö 0295162474