Spannmålslånemagasinen och utsädesfonderna blir historia

Jord- och skogsbruksministeriet 31.5.2018 13.41
Pressmeddelande

Spannmålslånemagasinen och utsädesfonderna, som på 1700- och 1800-talen var viktiga krislager för mat, förpassas nu slutgiltigt till historien. Regeringen föreslår att lagen angående spannmålslånemagasin och utsädesfonder ska upphävas från ingången av 2019. Den nuvarande lagen är från år 1934, men själva systemet inrättades för mer än 200 år sedan. Spannmålslånemagasinen och utsädesfonderna används inte längre i dag i det syfte som avses i lagen. Upphävandet av lagen avvecklar också onödig reglering.

Regeringen föreslår att spannmålslånemagasinen och utsädesfonderna inom två år från lagens upphävande ska göra en utredning om inrättningens egendom, tillgångar och skulder. Efter att skulderna är betalda ska egendomen och tillgångarna överlåtas för jord- och skogsbruksfrämjande verksamhet. Inrättningarna ska också meddela jord- och skogsbruksministeriet att de nämnda åtgärderna har vidtagits.

Om åtgärderna inte vidtas inom den föreskrivna tidsfristen, övergår inrättningarnas egendom, tillgångar och skulder till kommunen eller mantalsnämnden. Kommunen eller mantalsnämnden bör använda egendomen och tillgångarna till verksamhet som främjar jordbruket i området. Enligt utredningar som jord- och skogsbruksministeriet låtit genomföra finns det för närvarande ännu sju spannmålslånemagasin och utsädesfonder. Under årens lopp har tiotals spannmålslånemagasin och utsädesfonder dragits in på ansökan.

Med sockenmagasin, dvs. spannmålsmagasin, avsågs i Sverige och Finland en förrådsbyggnad avsedd för förvaring av spannmål. I dem kunde man under goda skördeår förvara spannmål och utsäde för senare bruk, t.ex. under nödår. För spannmål som lånades från ett sockenmagasin betalades ränta, och sålunda fungerade magasinet som en slags bank. Vid riksdagen 1755–1756 fattades ett beslut om att skulle inrättas ett sockenmagasin vid varje församling.

I magasinen förvarade man spannmål från goda skördar och från dem kunde man också, oftast mot ränta, låna spannmål och utsäde under missväxtår. Eventuella spannmålsöverskott från ett sockenmagasin såldes på auktion och medlen användes bland annat till fattigvård och drivandet av skolor. Sockenmagasinens historia slutade i början av 1900–talet då det normala bankväsendet i Finland började vara tillräckligt utvecklat.

Magasinsbyggnaderna fanns i allmänhet nära kyrkan på orten och var vanligtvis bastanta timmerbyggnader, men magasinen kunde också vara tegel- eller stenbyggnader. Många av de forna sockenmagasinsbyggnaderna är numera muséer.

Ytterligare information:

Jukka Mirvo, äldre regeringssekreterare, tfn 0295 162 468