Mat- och jordbrukspolitik

Livsmedelspolitiken skapar förutsättningar för den inhemska primärproduktionens konkurrensförmåga och mångfalden, livsmedelssäkerheten, tryggandet av försörjningsberedskapen samt livsmedelsindustrin i landet. Dessutom bidrar det till att främja samhällets välbefinnande, stärka den regionala och lokala livskraften samt uppmuntra företag inom livsmedelsindustrin att förnya och utveckla sin verksamhet. Livsmedelspolitikens mål är en ansvarsfull och hållbar matproduktion och -konsumtion samt ett livsmedelssystem som ger ekonomiskt och socialt välbefinnande. En gemensam livsmedelspolitik stöder utvecklingen av matmedborgarskapet.

Den inhemska matproduktionens konkurrenskraft, ansvarsfullhet, marknads- och konsumentorientering och tillräcklighet med tanke på försörjningsberedskapen bedöms i den livsmedelspolitiska redogörelse som lämnades till riksdagen i februari 2017.

Jordbrukspolitik

För Finland är det viktigt att upprätthålla ett mångsidigt och variationsrikt jordbruk i olika delar av landet, att utveckla jordbrukets struktur på ett hållbart sätt så att den blir mer konkurrenskraftig, att säkerställa en god miljöstatus och djurvälfärd samt en balanserad regional utveckling. Exceptionella händelser, särskilt sedan början av 2022, har ytterligare understrukit betydelsen av dessa utgångspunkter också med tanke på olika aspekter av samhällets säkerhet.

Sedan EU-inträdet har Finlands jordbrukspolitik baserats på Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik (Common Agricultural Policy, CAP), som syftar till att utveckla jordbruksproduktionen på ett balanserat sätt med beaktande av miljön och djurvälfärden samt att främja livskraften i landsbygdsområdena. Stödsystemen och stödformerna i Finland motsvarar i stor utsträckning dem i övriga EU-länder. EU-medfinansierade åtgärder inom landsbygdsutvecklingen, såsom miljöersättningar och åtgärder för djurvälfärd, har utformats enligt Finlands behov. Dessutom betalar Finland nationella stöd till producenter inom de ramar som Europeiska kommissionen godkänt som komplement till EU-stöden.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik har tillämpats sedan 1962. I det inledande skedet var målet att göra Europas jordbruk självförsörjande. Numera ska jordbruksprodukter produceras i enlighet med marknadens behov. Samtidigt har priserna på jordbruksprodukter sänkts närmare världsmarknadsnivån. Jordbrukarnas inkomster har tryggats genom direkta inkomststöd. För att få stöd ska jordbrukarna följa bestämmelser om bland annat livsmedelssäkerhet, djurvälfärd och miljö. På detta sätt säkerställs en trygg primärproduktion av jordbruksprodukter för konsumenterna.

Den gemensamma jordbrukspolitiken har genomgått flera reformer. År 1999 utgjorde CAP-budgeten nästan 50 procent av EU:s totala budget, samtidigt som jordbrukssektorn skapade allt färre nya arbetstillfällen jämfört med andra växande sektorer, särskilt servicesektorn. Till följd av Agenda 2000-programmet inrättades en andra pelare inom CAP för landsbygdsutveckling i syfte att möta sysselsättningsutmaningar och förbereda EU:s utvidgning 2004. Under 2000-talet har politiken blivit mer marknadsorienterad, och frikopplade direktstöd har införts. Samtidigt har allt större vikt lagts vid miljö-, klimat- och konsumentfrågor. Den senaste reformen för perioden 2023–2027 beaktar utmaningar på livsmedelsmarknaden och i fråga om livsmedelssäkerhet.

Jordbrukets klimat- och miljöfrågor har fått en allt större tyngd i den senaste reformen.

Vid genomförandet av den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken är Finlands nationella prioriteringar att främja aktiv livsmedelsproduktion, stärka klimat- och miljömässig hållbarhet inom jordbruket samt säkerställa en förnybar och livskraftig landsbygd. Den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 genomförs genom den nationella CAP-planen. I denna plan kombineras för första gången direktstöd, vissa marknadsåtgärder samt stöd för landsbygdsutveckling i Fastlandsfinland och på Åland i en och samma helhet.