Internationell vattenpolitik

Finland har redan länge arbetat aktivt i FN och andra internationella arenor för att främja vattensäkerheten och gränsvattensamarbetet samt en god hantering av vattenresurserna. År 1970 kom Finland med ett initiativ till FN:s generalförsamling om framtagande av en allmän vattendragskonvention. FN:s konvention om icke-sjöfartsanvändning av internationella vattendrag (s.k. New York-konvention) träffades år 1997 och började gälla år 2014. Finland är också en av de aktivaste parterna i FN:s ekonomiska kommissions konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar, dvs. den s.k. Helsinkikonventionen. Finland har ratiticerat de båda konventionerna.

Finland har ingått bilaterala avtal om gränsvattendrag med Sverige, Ryssland och Norge. För gränsvattendragssamarbetet har grundats gränsvattendragskommissioner. De är samarbetsorgan, vars uppgifter varierar enligt avtal. Om avledningsreglerna för Saimen och Vuoksen har Finland och Ryssland ingått ett separat statsfördrag. Med Ryssland och Norrland har Finland ingått ett statsfördrag om regleringen av Enare träsk.

Det centrala målet för Finlands internationella vattenpolitik är att främja säkerheten angående vatten. På internationell nivå är målet att främja en hållbar användning av vattenresurser och hantering av risker samt betona betydelsen av den internationella vattendomstolen, vattenavtalen och gränsvattendragssamarbetet. 

År 2015 är avsikten att avtala om FN:s nya mål för hållbar utveckling. Vatten utgör som naturresurs och med tanke på ekosystemens verksamhet, upprätthållandet av matproduktionen och säkerheten en väsentlig faktor när det gäller främjandet av hållbar utveckling.

På andra webbplatser