Livsmedelsinformation, närings- och hälsopåståenden

Konsumenterna gör sina egna val och behöver tillräckliga och rätt uppgifter som stöd för sina beslut. Livsmedelsinformationen ger konsumenten information om de ämnen som livsmedlet innehåller, produktens ursprung, produktens produktionssätt och rätt användning av produkten samt ger möjlighet att undvika föråldrade produkter. Livsmedelsinformationen hjälper också konsumenterna att välja mer hälsosamma produkter. Närings- och hälsopåståendena ger information om livsmedlets nyttiga näringsmässiga och hälsopåverkande egenskaper.

Lagstiftningen om obligatorisk livsmedelsinformation

Lagstiftningen om livsmedelsinformation är nästan helt harmoniserad EU-lagstiftning. Om kraven på livsmedelsmärkningar föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (livsmedelsinformationsförordningen). Förordningen tillämpas på alla livsmedel avsedda för slutkonsumenten, inklusive oförpackade livsmedel samt måltider som serveras till konsumenten via yrkeskök. Man beslutar på nationell nivå vilka uppgifter som krävs om oförpackade livsmedel. I Finland föreskrivs om uppgifter som ges om oförpackade livsmedel genom Jord- och skogsbruksministeriets förordning 834/2014.

Näringsvärdesdeklarationer

Näringsvärdesdeklarationerna ger konsumenten information om livsmedlets näringsmässiga sammansättning, dess energiinnehåll och mängden näringsämnen. Med hjälp av näringsvärdesdeklarationer kan konsumenterna jämföra olika livsmedel och göra ändamålsenliga val med tanke på deras personliga hälsa och välbefinnande.

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (livsmedelsinformationsförordningen) samlades ihop de allmänna kraven på livsmedelsmärkningar samt kraven på näringsvärdesdeklarationer. I och med förordningen blev näringsvärdesdeklarationen obligatorisk. Kraven på näringsvärdesdeklarationer i livsmedelsinformationsförordningen börjar tillämpas den 13 december 2016.

Närmare upplysningar:

Europeiska kommissionens webbsidor

Livsmedelsverkets webbplats

Ursprungsmärkning av livsmedel

På livsmedlets förpackning ska anges närmare uppgifter om livsmedlets ursprungsland om underlåtenhet att ange livsmedlets ursprung kan vilseleda konsumenten om livsmedlets verkliga ursprungsland. Syftet med detta är att se till att konsumenten inte antar att livsmedlet har finländskt ursprung om det har tillverkats någon annanstans eller importerats till Finland från något annat land.

Livsmedlets ursprungsland ska också anges om speciallagstiftningen kräver det. Obligatoriska bestämmelser om ursprung gäller bland annat kött (djurarter: nötkreatur, svin, får, getter och fjäderfä), fisk, grönsaker, honung och olivolja.

Bestämmelser om att ange ursprungsland för kött som används som ingrediens i livsmedel, för mjölk och för mjölk som ingår som ingrediens i mejeriprodukter i färdigförpackade i Finland tillverkade livsmedel utfärdas nationellt (jord- och skogsbruksministeriets förordning 218/2017). Bestämmelser om att ange ursprungsland för kött som används som råvara vid måltider som serveras på restauranger utfärdas också på nationell nivå (jord- och skogsbruksministeriets förordning 154/2019).

Om man anger livsmedlets ursprungsland som är ett annat land än ursprungslandet för huvudingrediensen, ska ursprungslandet för huvudingrediensen anges eller anges att ”(huvudingrediensens namn) inte har sitt ursprung i (livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats)”. Kommissionens genomförandeförordning EU nr 2018/775 som innehåller bestämmelser om att ange ursprungsland för huvudingrediensen i ett livsmedel börjar tillämpas den 1 april 2020.

Mer information på webben:

Europeiska kommissionen

Livsmedelsverket

 

Närings- och hälsopåståenden

Med närings- och hälsopåståenden om livsmedel avses betoning av egenskaper som har samband med människans näring eller hälsa.

I EU har man genom lagstiftning skapat gemensamma spelregler om hurdana påståenden om livsmedel som får framföras. Huvudprincipen är att konsumenten inte får vilseledas genom vaga löften eller rädsla. Gemensamma spelregler underlättar också konkurrensen och den fria rörligheten för varor.

Bestämmelser om näringspåståenden och hälsopåståenden som används vid märkning, presentation eller reklam för livsmedel finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (= påståendeförordningen).

Med ett näringspåstående avses ett påstående om ett nyttigt näringsvärde i ett livsmedel. De godkända näringspåståendena finns i bilagan till påståndeförordningen och i ändringarna av den.

Med ett hälsopåstående avses ett påstående som anger, låter förstå eller antyder att det finns ett samband mellan en livsmedelskategori, ett livsmedel eller en livsmedelsingrediens och hälsa.

Utgångsläget  är att de vetenskapliga belägg som ligger till grund för påståendena ska godkännas på förhand innan påståendet kan användas. Beläggen bedöms av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), varefter Europeiska kommissionen antingen godkänner eller avslår beläggen genom en förordning.

Vid märkning, reklam eller annan presentation av livsmedel får användas de godkända hälsopåståenden  som har tagits upp i förteckningarna över godkända påståenden enligt artiklarna 13 och 14 i påståendeförordningen.

Europeiska kommissionen för ett register över godkända och icke godkända påståenden. Vissa påståenden inväntar kommissionens slutliga beslut, vilket gör det möjligt att tills vidare använda dem vid marknadsföringen av livsmedel.

Mer information på webben:

Europeiska kommissionen

Livsmedelsverket