Spårbarhetskrav för fiskeri- och vattenbruksprodukter

 

  • Syftet med EU:s gemensamma fiskeripolitik är att säkerställa att levande akvatiska resurser utnyttjas med beaktande av socioekonomiska aspekter och att förutsättningarna är miljömässigt hållbara samt att trygga lika verksamhetsförutsättningar för alla primärproducenter. EU:s fiskeripolitik innefattar regleringen, tillsynen, marknadsordningen, insamlingen av uppgifter och stödsystemet inom fiskerinäringen. 

  • EU:s tillsynsreglering gäller havsfångade fiskeriprodukter och havsodlade vattenbruksprodukter samt alla kommersiella aktörer med allt från primärproducenter (fiskare och odlare) till detaljhandel.

  • Spårbarhetskraven förutsätter att det finns ett konsekvent spårbarhetssystem för fiskeriprodukter. Genom att spåra produkterna strävar man efter att garantera lagligheten i fråga om fiskeri- och vattenodlingsprodukternas ursprung och att öka öppenheten i fiskerinäringens värdekedja ända fram till konsumenten.

  • Det finns separat reglering om den information som ska ges åt konsumenterna.  Kravet på att konsumenterna bör få uppgifter gäller all fisk, även insjöfiskar.

  • Livsmedelsverket kan påföra en överträdelseavgift för sådana överträdelser som konstateras i samband med tillsynen. 

Lämnande av uppgifter om och försäljning av havsfångad och havsodlad fisk och information om det första partiet

  • Fiskefartyg som används till havs bör registreras i det fiskefartygsregister som förs av Närings-, trafik- och miljöcentralen (Lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs 690/2010) innan fartyget får användas för att fånga fisk för försäljning. Landade fiskmängder som havsfångats och de fiskpartier som förstahandsuppköparen har köpt (s.k. första försäljning) ska alltid meddelas till närings-, trafik- och miljöcentralen. Förstahandsuppköparen är den aktör som första gången levererar fiskeriproduktpartier till Europeiska unionens marknad. Den som köper fisk som härstammar från havet bör kontrollera att den fångade fisken har fångats med ett registrerat fiskefartyg.

  • Även de kommersiella aktörer som bedriver havsfiske (innehavare av fiskelicens, fartygens befälhavare och förstahandsuppköpare) ska registrera sig hos närings-, trafik- och miljöcentralen (Lag om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken 1188/2014). Havsfångad fångst får säljas endast till registrerade förstahandsuppköpare. Ett undantag är att det är tillåtet att sälja fiskeriprodukter direkt från fiskefartyget till konsumenterna. Om köparen köper fiskeriprodukter för högst 30 kilogram och använder den endast för privat bruk behöver köparen inte registrera sig som förstahandsuppköpare. Således bör till exempel restaurang- och cateringföretagare som köper fisk direkt från ett registrerat fartyg för sin kommersiella verksamhet vara registrerad som förstahandsuppköpare oberoende av hur mycket fisk företagaren köper.  (Rådets kontrollförordning (EG) Nr 1224/2009, artiklarna 56–57 och 59–61).

  • Saluföring av fångster från fritidsfiske är förbjuden (Rådets kontrollförordning (EG) N:o 1224/2009, artikel 55). Enligt artikeln är saluföring av fångster från fritidsfiske förbjuden, och en kommersiell aktör får inte heller sälja sådan fisk som fiskats av en fritidsfiskare.

Spårbarheten

Rådets kontrollförordning (EG) N:o 1224/2009, artikel 58 och komissionens genomförandeförordning 404/2011, artikel 67

  • Spårbarheten i EU:s gemensamma fiskeripolitik baserar sig på det fiskparti som säljs vid en första försäljning (primärproducent till förstahandsuppköpare) och på den partikod som ges partiet då.

  • Enligt EU-bestämmelserna avser parti ”en mängd fiskeri- och vattenbruksprodukter av en viss art och av samma produktform och som kommer från samma relevanta geografiska område och samma fiskefartyg eller grupp av fiskefartyg eller samma produktionsenhet inom vattenbruket”.  

  • Kravet på att partierna ska kunna spåras gäller endast följande produkter som anses vara livsmedel: levande fisk, färsk fisk, nedkyld fisk, fryst fisk, nedkylda eller frysta fiskfiléer eller annat fiskkött, nedkylt eller fryst kross eller mjöl av fisk och torkad, saltad, rökt eller glödstekt fisk samt fiskrom.

  • Ovan nämnda partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter från havet ska vad gäller varje aktör i kedjan kunna spåras från alla produktions-, förädlings- och distributionsfaser och detaljhandeln ända till det att fiskpartiet har fiskats och samlats in.

  • Ansvaret för vägningen av produkterna ligger i sista hand på den registrerade förstahandsuppköparen. Fisken ska delas upp i partier senast i samband med första försäljningen. Det första partiet ska märkas med uppgifterna om partiet och en partispecifik kod. Dessa uppgifter utgör de spårbarhetsuppgifter som följer med varje fiskparti längs hela kedjan.

  • Om ett parti i något skede delas upp i flera delar ska de ursprungliga uppgifterna finnas på varje enskild del av partiet. Om partier sammanslås, ska uppgifterna från det första partiet fortfarande följa med på det nya partiet. Av uppgifterna framgår bland annat vilket fartyg fångsten kommer ifrån eller vilken produktionsenhet produkten kommer ifrån.

  • Varje parti bör åtföljas av åtminstone följande uppgifter:

    • partiets identifieringsnummer

    • Fiskefartygets registernummer och namn (eller för flera fiskefartyg, om det ursprungliga partiet är under 30 kg och de övriga ovan nämnda villkoren uppfylls) eller fiskodlingsenhetens namn.

    • Varje art ska ha en FAO kod med tre numror  (FAO-koderna PDF 15kB )

    • fångst- eller produktionsdatumet

    • nettovikten per art i kilogram eller i vissa fall styckeantal

    • leverantörens namn och adress

  • spårbarhetskravet gäller också fiskpartier från andra EU-länder.

  • För fiskeriprodukter från länder utanför EU har man skapat ett kontrollsystem med fångstintyg (https://mmm.fi/sv/iuu-fiske), som inte omfattas av spårbarhetsbestämmelserna.

  • Spårbarhetsuppgiften är en uppgift som är avsedd för aktörerna.

  • EU:s ‑anvisning om spårbarhetskontroll (Anvisningen; punkt 13, sid 30)

  • Bestämmelser om spårbarheten finns också i livsmedelslagstiftningen: förordning (EG) N:o 178/2002 artikel 18 och förordning (EU) N:o 931/2011 och livsmedelslagen (23/2006)

Inlandsfiske

  • Fiskare som bedriver kommersiellt fiske ska i fortsättningen vara registrerade i det register över kommersiella fiskare som förs av närings-, trafik- och miljöcentralen.  Skyldigheten gäller fiskare både till havs och på de inre vattenvägarna.  Lagen om fiske (379/2015)

  • Enligt 91§ i lagen om fiske får inte andra än de fiskare som är registrerade som kommersiella fiskare (fritidsfiskare) bedriva första försäljning av fångst som de har fiskat i inlandsvatten eller fångst som för deras räkning har fiskats i inlandsvatten, med undantag för ringa partier fisk eller kräftor som sporadiskt säljs direkt till en slutkonsument. I motiveringen till lagen konstateras det till exempel att sporadisk försäljning avser högst 100 kg per år eller 300 st. kräftor per år. EU-lagstiftningen förbjuder entydigt sådan verksamhet i havsområden.

Konsumentinformationen

Sanktioner för överträdelser

Tillsynsmyndigheter

Mer information

Harri Kukka, konsultativ tjänsteman 
jord- och skogsbruksministeriet, Luonnonvaraosasto, Elinkeinokalatalousyksikkö 0295162377