Genetiska resurser

De genetiska resurser som är centrala för Finlands jord- och skogsbruk har under flera årtusenden anpassat sig till den lokala miljön, vilket gör dem unika. Syftet med skyddet av de genetiska resurserna är att trygga den mångfald som behövs inom jordbruket, förädlingen och forskningen, både nu och i framtiden. Jordbrukets genetiska resurser, kulturväxtsorter och husdjursraser utgör grunden för vår livsmedelssäkerhet. Den genetiska mångfalden hos vilda skogsträd och fiskar är en förutsättning för att de ska förbli livsdugliga och kunna utnyttjas.

Skyddet, tillgången till och den hållbara användningen av genetiska resurser styrs av de nationella programmen för genetiska resurser, som baserar sig på konventionen om biologisk mångfald (1993), fördraget om växtgenetiska resurser (2004) och Nagoyaprotokollet (2010). Genresursprogrammen verkställer också FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) sektorspecifika handlingsplaner (GPA, Global Plan of Action). I rapporter som utarbetas inom ramen för dessa handlingsplaner samt i separata världsrapporter granskas de genetiska resursernas tillstånd. De mål som har ställts upp i det globala Kunming-Montrealramverket (2022) verkställs nationellt genom handlingsprogrammet för strategin för biologisk mångfald 2035, som är under beredning. FAO:s Framework for Action on Biodiversity for Food (2022) drar upp riktlinjer för politiken för skyddet av genetiska resurser.

Delegationen för genetiska resurser inom jord- och skogsbruk och fiske är jord- och skogsbruksministeriets sakkunnigorgan för beredning av ärenden som gäller skydd och hållbart nyttjande av genetiska resurser. Genresursprogrammen samordnas av Naturresursinstitutet (Luke). 

Agrobiodiversiteten omfattar utöver den ovan beskrivna genetiska mångfalden hos produktionsorganismer även den naturliga biologiska mångfalden hos organismer i anslutning till jordbruksproduktion, till exempel artmångfalden inom en humlepopulation och ekosystemdiversiteten hos ett nätverk av åker-, väg- och dikesrenar. Agrobiodiversitet utgör grunden för naturliga processer som är av betydelse för funktionen av jord- och skogsbruket och fiskerihushållningen, till exempel pollinering och cirkulationen av näringsämnen. Agrobiodiversitet upprätthåller således livskraften och produktiviteten hos jordbrukets produktionsmiljöer, såsom odlingsåkrar och skogar.
 

Mer information på vår webbplats

Delegationen för genetiska resurser inom jord- och skogsbruk och fiske 2022-2027
Skydd av genetiska resurser av växter och djur som används inom jordbruket
Skydd av skogsträdens genetiska resurser

På andra webbplatser

Naturresursinstitutets genresursprogram (på finska)
Nordiskt genresurscenter NordGen

Jord- och skogsbruksministeriets riktlinjer för genresurspolitiken
Finlands nationella genresursprogram för jord- och skogsbruk samt fiskerihushållning (på finska)
Finlands politik för biologisk mångfald (miljöministeriet) – strategi och handlingsprogram fram till 2035
Lag om genomförande av Nagoyaprotokollet till konventionen om biologisk mångfald
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen

FAO:s portal för genetiska resurser för livsmedel och jordbruk
Kommissionen för genetiska resurser för livsmedel och jordbruk (FAO)
Internationella fördraget om växtgenetiska resurser (FAO)
Framework for Action on Biodiversity for Food and Agriculture (FAO)