Naturens mångfald

Jordbruksområdena har en stor betydelse för arter som trivs i öppna områden. Många fågel-, däggdjurs- och insektsarter använder åkrar eller deras kanter samt betesområden och ängar utanför åkrar skapade av det traditionella jordbruket som sina primära livsmiljöer, häckningsplatser eller för att skaffa näring. På jordbruksmarken finns cirka 5 500 hektar Natura 2000-områden (0,35 procent av den använda jordbruksmarken)

Jordbruksnaturens mångfald bevaras inte utan odlade åkrar, renar, betande och skötta kantområden. Samtidigt stör produktionens effektivitet och ensidighet, plöjningen, den minskade vallodlingen och användningen av växtskyddsämnen dessa arters framgång. När åkrarna beskogas och betesområdena och ängarna växer igen minskar de lämpliga livsmiljöerna. Därför är det viktigt för naturens mångfald att en hållbar och mångsidig jordbruksproduktion fortsätter. Vårdbiotoper, naturbeten och övriga öppna eller halvöppna ängsliknande jordbruksmiljöer är inte längre en del av det vanliga produktionssättet utan kräver sporrar och en planmässig vård för att de ska genomföras.

Från programmet för utveckling av landsbygden finansieras flera metoder som främjar naturens mångfald. Med hjälp av kompensationsbidrag möjliggörs att jordbruksproduktionen kan fortsätta i hela landet. Den ökade ekologiska produktionen främjar arternas levnadsförhållanden. Även vid vanlig produktion kan arternas förutsättningar förbättras med åtgärderna i miljöersättningarna genom att öka åkrarnas växttäcke vintertid, plöja mångfaldszoner, vallar och naturvårdsåkervallar med ensidiga spannmålsodlingsområden. Många fåglar och däggdjur har nytta av växtbestånd som plöjts för dem eller lämnats kvar på marken, såsom mångfaldsåkrar som ger näring både i sommar- och vintertid.

Betydande för insekt- och växtarter i jordbruksmiljön är också åkrarnas dikar, renar, ouppodlade åkerknutar samt tillfälligt ouppodlade öppna arealer.

De mest hotade är vårdbiotopernas och naturbetenas naturtyper och arter som har särskild nytta av betande, slåtter och röjning. Sådan vård finansieras med miljöersättningarnas miljöavtal. Med miljöavtal kan också vårdas olika mångformiga kantzoner samt våtmarker. Många objekt behöver en grundläggande iståndsättning och andra anläggningsåtgärder innan den upprätthållande vården kan inledas. Iståndsättningen kan stödas med icke-produkiv investeringsfinansiering.

I Finland finns ursprungsraser av nötkreatur, får, getter, hästar och hönor kvar. Bevarandet av dessa kan finansieras med miljöersättningarnas miljöavtal. Dessutom kan andra åtgärder som grundar sig på det nationella djurgenresursprogrammet finansieras för att bevara ursprungsraserna. Ytterligare finansieras åtgärder för bevarande av ursprungsväxter som grundar sig på det nationella växtgenresursprogrammet.

Interna länkar på webbplatsen
Natur och klimat

På andra webbplatser
Landsbygd.fi
Livsmedelsverket