Reformen av lagen om vattentjänster

I lagen om vattentjänster och hälsoskyddslagen har definitionerna av vattenverk varit olika. Avsikten är att definitionen ska vara likalydande.

För mycket små aktörer och gemensamma brunnar kommer regleringen att lindras. Å andra sidan kommer skyldigheterna i lagen om vattentjänster att gälla storskaliga anläggningar som för närvarande inte har ett verksamhetsområde. 

Määräysvallalla tarkoitetaan kirjanpitolain 5 §:n mukaista määräysvaltaa. Osakeyhtiömuotoisessa vesihuoltolaitoksessa tämä tarkoittaa tyypillisesti yli 50% osakkeiden omistusta.

Under beredningen har man strävat efter att hitta en lösning som säkerställer att kommunernas ägande av och bestämmanderätt över vattentjänsterna bibehålls på det sätt som riksdagen förutsätter, men som ändå säkerställer det handlingsutrymme för kommunerna som enligt grundlagen som hör till självstyret. Den valda regleringslösningen säkerställer att kommunen bibehåller bestämmanderätten över vattentjänsterna, men ger kommunen det ekonomiska och administrativa handlingsutrymme som hör till självstyret.

Vattentjänstverkets vattentjänstegendom som kommunen har bestämmanderätt över ska framöver bibehållas i verkets ägo.

Den nuvarande lagen innehåller inga begränsningar av vattentjänstverkets ägarbas. Således är de föreslagna ändringarna en betydande förändring av den nuvarande situationen och säkerställer att den offentliga bestämmanderätten över vattentjänstsektorn bibehålls.

Oavsett vem som äger vattentjänstverket har kommunen organiseringsansvaret för de centraliserade vattentjänsterna. 
 

Under beredningen har man undersökt ett brett spektrum av olika alternativ för genomförandet av medborgarinitiativet på det sätt som riksdagen förutsätter. Dessutom har en juridisk utredning beställts om de ramvillkor som grundlagen ställer på regleringslösningen. Liknande regleringslösningar i Sverige och Norge har också utretts, eftersom dessa länder har en liknande reglering.

Den valda regleringslösningen är till den del som gäller bestämmanderätten över verken mycket lik den svenska lagstiftningslösningen som det hänvisas till i jord- och skogsbruksutskottets betänkande i ärendet. Ägarskyldigheten för vattentjänstegendom liknar däremot den norska lagstiftningslösningen, som även jord- och skogsbruksutskottet hänvisar till i sitt betänkande i ärendet.

Arbetsgruppen har kommit fram till den föreslagna lösningen vid beredningen av propositionen, eftersom den har ansetts vara den mest genomförbara lösningen med tanke på grundlagen för att genomföra medborgarinitiativet och uppnå riksdagens målbild.

Förslaget ger kommunen förköpsrätt vid försäljning av ett privat vattentjänstverk som är beläget i kommunens område. Således har kommunen i framtiden möjlighet att ingripa i köp av privata vattentjänstverk.

Det finns cirka 700 privata kundägda vattentjänstverk i formen av andelslag i Finland. Idag finns det även ett fåtal privatägda aktiebolag bland de privatägda verken.

Den föreslagna regleringslösningen kräver att kommunerna behåller bestämmande inflytande över kommunala vattentjänstverk. En situation där det kommunala vattentjänstverket i sin helhet säljs till privata ägare kommer inte att uppstå på grund av lagändringen.

Dessutom kräver lagen om vattentjänster av alla vattentjänstverk att de avgifter som tas ut av kunderna ska kunna täcka kostnaderna för vattentjänster. Lagen kräver att avgifterna ska vara skäliga och jämlika. Avgifterna får omfatta högst en skälig avkastning på kapitalet. Dessa avgiftsbestämmelser gäller för alla vattentjänstverk oavsett ägarbasen.

Reparationsskulden inom vattentjänstsektorn är betydande. Lagförslaget syftar till att förbättra effektiviteten i vattentjänstverkens ekonomiförvaltning och egendomsförvaltning. Effektivare egendomsförvaltning kan också leda till en ökning av konsumentpriset på vatten om vattentjänstverket har reparationsskuld. Genomförs reparationsinvesteringar planmässigt kan det inte uppstå något plötsligt betydande höjningstryck på avgifterna. I en internationell jämförelse är vattenpriset i Finland mycket lågt.

Ja. Alla nuvarande vattentjänstverk kan fortsätta fungera på samma sätt som idag. Efter lagens ikraftträdande får endast vattentjänstverk som kommunen har bestämmanderätt över och kundägda vattentjänstandelslag grundas. Ett kundägt vattentjänstandelslag som grundats efter lagens ikraftträdande får endast säljas till kommunen.

Nej, ändringen hindrar inte detta på något sätt. Tvärtom är syftet med reformen av lagen om vattentjänster att uppmuntra små vattentjänstverk att gå samman och åtminstone intensifiera samarbetet.

Verksamhetsområdet är en områdesavgränsning som fastställs av kommunen. Vattentjänstverkens verksamhetsområden ska omfatta de områden där samhällsstrukturen förutsätter centraliserade vattentjänster. Verksamhetsområdet behöver inte omfatta hela området för ledningsnätet, dvs. det finns ofta vattentjänster i ett område som är större än verksamhetsområdet. Vid fastställande av verksamhetsområde ska kommunen beakta detaljplaneområden, tätorter och grundvattenområden.

I verksamhetsområdet är vattentjänstverket skyldigt att tillhandahålla vattentjänster till fastigheterna. Fastigheterna är i regel skyldiga att ansluta sig till vattentjänstverkets ledningsnät i verksamhetsområdet.

För närvarande bestämmer tätortens avgränsning anslutningsskyldigheten. Beslutet om verksamhetsområde har förlorat sin betydelse, så de områden som ska anslutas till vattentjänsterna bedöms inte systematiskt.

Enligt förslaget ska de fastigheter som är belägna i verksamhetsområdet i princip vara anslutna till vattentjänstverkets ledningsnät och verket ska på motsvarande sätt tillhandahålla tjänsten. Utanför verksamhetsområdet grundar sig anslutningen på ömsesidig frivillighet.

För närvarande behöver en fastighet som är belägen utanför tätorten men i vattentjänstverkets verksamhetsområde inte ansluta sig till vattentjänstverkets ledningsnät, om den fastighetsspecifika vattentjänstutrustningen som överensstämmer med kraven har byggts innan verksamhetsområdet godkänts. 

I framtiden kommer en fastighet som är belägen i vattentjänstverkets uppdaterade verksamhetsområde i princip att vara skyldig att ansluta sig till de centraliserade vattentjänsterna, oavsett om fastigheten är belägen i en tätort eller utanför den.

En tätort är en statistisk områdesavgränsning som inte är direkt tillämplig som ett begrepp som begränsar skyldigheten att ansluta till vattentjänsterna.

Ändringarna av anslutningsskyldigheten säkerställer verksamhetsförutsättningarna för vattentjänstverken nu och i framtiden. I och med ändringen kommer vattentjänstverket att bättre kunna förutsäga antalet anslutningar och planera sin verksamhet och nödvändiga investeringar på lång sikt.

Stabila och funktionsdugliga vattentjänstverk är en fördel för varje fastighet som är belägen inom verksamhetsområdet, eftersom de har förutsättningar att upprätthålla vattentjänstinfrastruktur och tillhandahålla vattentjänster till fastigheter nu och i framtiden.

Centraliserade vattentjänster kräver ett tillräckligt antal användare för att fungera. Dricksvattnets kvalitet försämras om det inte finns ett tillräckligt flöde, och likaså försvåras bortledandet och behandlingen av avloppsvattnet. 

I områden som är tillräckligt tätbefolkade med tanke på samhällsstrukturen är det också viktigt för miljön och människornas hälsa att fastigheterna omfattas av de centraliserade vattentjänsterna. När bosättningen är tillräckligt koncentrerad är fastighetsspecifika vattentjänster inte det mest hållbara alternativet med tanke på människors hälsa eller miljön.

Planering och utbyggnad av vattentjänstnätet är ekonomiskt möjligt endast om det finns tillräckligt många anslutningar så att inte ett alltför litet antal personer blir tvungna att betala investeringen.

I framtiden kommer den ändring av anslutningsskyldigheten som eftersträvas genom lagändringen att gälla fastigheter som är belägna utanför tätorter i vattentjänstverkenas uppdaterade verksamhetsområden. När kommunen uppdaterar verksamhetsområdet i enlighet med kraven i den nya lagen bedömer kommunen noggrant de områden där det finns behov av centraliserade vattentjänster och till vilka verksamhetsområdet utvidgas. 

I många kommuner är en stor del av områdena utanför tätorten avgränsade utanför verksamhetsområdet, eftersom det i glesbygdsområden sällan finns något behov eller några förutsättningar för centraliserade vattentjänster.

Anslutningsskyldigheten ändras först när kommunen har fattat ett nytt beslut om verksamhetsområde efter att lagen trätt i kraft. Kommunen ska fatta beslut om verksamhetsområde i enlighet med den nya lagen inom fem år från att lagen trätt i kraft, det vill säga senast vid utgången av 2031, om lagen träder i kraft den 1 januari 2026 som avsett. 

Utanför tätorterna träder dock den nya anslutningsskyldigheten i kraft först två år efter att beslutet om verksamhetsområde fattades.

Vattentjänstverk och kommuninvånare kan påverka verksamhetsområdets avgränsning. 

Nej, det gör den inte. En stor del av områdena utanför tätorterna är sådana att det inte är nödvändigt att upprätta ett verksamhetsområde för dem, i vilket fall anslutningsskyldigheten överhuvudtaget inte gäller för dessa områden.

Det är aldrig nödvändigt att ansluta en fastighet med mulltoalett till ett avlopp. 

Dessutom kan ägaren till en fastighet som är belägen inom verksamhetsområdet ansöka hos kommunen om undantag från anslutning. Undantag från anslutningsskyldigheten ska beviljas om en anslutning till ledningsnätet skulle bli oskälig för fastighetsägaren eller innehavaren av fastigheten, till exempel på grund av de kostnader som uppstår vid byggande av fastighetens vattentjänstutrustning. Därtill förutsätter undantaget att undantaget inte i sig eller i kombination med andra undantag avsevärt får äventyra skötseln av vattentjänsterna inom vattentjänstverkets verksamhetsområde och att fastigheten som ska undantas ska ha fastighetsspecifik vattentjänstutrustning som överensstämmer med kraven.

Man ska även investera i fastighetsspecifikt underhåll och förnyelse av system med jämna mellanrum.

Inte direkt. Vid bedömning av hur oskälig anslutningen är beaktas behovet av vattentjänster och kostnaderna för anslutningen.

Inte direkt. Om fastigheten är belägen i ett område som kommunen godkänner som verksamhetsområde gäller anslutningsskyldigheten fastigheten.

Fastighetsägaren kan ansöka hos kommunen om undantag från anslutning. Undantag från anslutningsskyldigheten ska beviljas om en anslutning till ledningsnätet skulle bli oskälig för fastighetsägaren eller innehavaren av fastigheten, till exempel på grund av de kostnader som uppstår vid byggande av fastighetens vattentjänstutrustning.

Kommunen ska höra vattentjänstandelslaget i samband med uppdatering eller upphävning av verksamhetsområdet. Andelslaget ska i detta sammanhang också vara aktivt och ge kommunen information om i vilka områden det behövs centraliserade vattentjänster och verksamhetsområdet ska hållas kvar.

Lagförslaget är för närvarande på remiss och planeras träda i kraft den 1 januari 2026. Övergångsperioder definieras för alla lagstadgade uppgifter och skyldigheter. En guide för genomförandet av lagen kommer att upprättas när lagen träder i kraft. Det kommer också att ordnas utbildning om genomförandet.

Lagändringen kräver mer långsiktigt planeringsarbete för vattentjänsterna än tidigare. Framsyn och planmässighet förtydligar kommunens och vattentjänstverkets verksamhet och betalar sig tillbaka i form av smidigare verksamhet.