Det går allt sämre för änder

Det är bara gräsandspopulationen som utvecklas stabilt, alla andra andpopulationer går neråt. Även icke jaktbara andfåglar och våtmarksarter har det dåligt. Orsaken därtill är försämrade livsmiljöer. Oroväckande är i synnerhet den minskade reproduktionen. Finland svarar för reproduktionen för många vattenfågelarter som hör till den europeiska populationen och därigenom också för hela populationens utveckling. Det är viktigt att ungarna får utvecklas till vuxna fåglar.

En god livsmiljö består av många faktorer. Fåglarna behöver mat, skydd och trygghet samt en bra häckningsplats. Unga fåglar och vuxna som blivit trötta under häckningstiden behöver en trygg plats där de kan rugga och samla på sig näring för höstflytten.

Våra viltvattenfåglar skiljer sig från varandra i fråga om kraven på livsmiljöer. Vissa trivs i frodiga vatten och en del i kargare vatten. Det som är gemensamt för alla är dock att ungarna måste få tillräckligt med föda och skydd mot rovdjur.

Problemen i vattendragen syns i fåglarna

De igenväxande, frodiga insjöarna är ofta täckta med vass ända fram till det djupa vattnet, där stora rovfiskar väntar på andungar.  Öppna grunda vatten är lämpligast för änder. 

Rovfiskar är dock också till nytta. De äter också mörtfiskar som är ett gissel i många frodiga insjöar. Mörtfiskar äter samma föda som andungar. Därtill bökar de i sjöbottnen, vilket gör vattnet  grumligt och försämrar sikten. Detta leder till att det inte växer några växter i bottnen som är viktiga för insekter och fåglar.

Antalet rovdjur fortsätter att öka

Antalet rovdjur som riskerar fåglarnas häckning har under de senaste åren ökat parallellt med att livsmiljöerna har försämrats. I synnerhet sådana främmande arter som mink och mårdhund trivs på våtmarker. Mårdhundens fångstmängder fortsätter att växa från år till år. Av våra inhemska arter är särskilt räv och kråkfåglar kända hot mot våtmarkernas fåglar. 

Rovdjuren stör fåglarna redan med sin närvaro, även om de inte dödar fåglarna. Rovdjuren är också orsaken till att skrattmåsar försvunnit från våtmarkerna. Dessa naturliga ”rovdjursvakter” gav tidigare skydd för många markhäckande fåglar.