Skogarnas kolsänkor


Skogarna har en viktig roll när det gäller att motverka klimatförändringar. Till följd av fotosyntes absorberar skogarna och övrig biomassa  koldioxid från atmosfären och fungerar som viktiga kolsänkor.  Globalt är avskogningen, som beror på bland annat att jordbruket breder ut sig och att det byggs mera, en av de största källorna till utsläpp av växthusgaser.

I Finland uppskattas kollagret i marken i hedskogarna uppgå till cirka 1 300 miljoner ton och kollagret i marken på torvmossarna till cirka 5 500 miljoner ton. I trädbeståndets biomassa finns cirka 700 miljoner ton kol, vilket är cirka en tiondel av det kol som är bundet i marken.

I Finland har skogarnas kolsänka, det vill säga mängden koldioxid i atmosfären som skogarna binder upp, från och med 1990 varierat mellan 22 och 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter (milj.t CO2 ekv). Detta motsvarar på årsnivå 30 till 60 procent av Finlands årliga totala utsläpp. År 2016 var kolsänkan 27,3 miljoner ton, vilket motsvarar 46 procent av Finlands växthusgasutsläpp.

Under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod har Finland internationellt förbundit sig att fram till år 2020 upprätthålla en kolsänka med en storlek på 19 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.

LULUCF-förordningen definierar hur utsläppen räknas ut i förhållande till kolsänkor i EU:s klimatmål

Kommissionens förslag till LULUCF-förordning från juli 2016 definierar hur kolsänkor och utsläpp från markanvändningen, den förändrade markanvändningen och skogsbruket beaktas i EU:s klimatmål fram till år 2030. EU-länderna, kommissionen och parlamentet avslutade trepartsförhandlingarna den 14 december 2017. Det slutliga resultatet ska fastställas av medlemsländerna och parlamentet i början av år 2018.

Den mest betydande förhandlingsfrågan för Finland var beräkningen av kolsänkor och växthusgasutsläpp.  Enligt beslutet fastställer varje medlemsland en referensnivå för brukad skogsmark för perioderna 2021–2025 och 2026–2030 med hjälp av de överenskomna kriterierna. Det viktigaste kriteriet för att fastställa en referensnivå är upprätthållande och stärkande av skogarnas förmåga att binda koldioxid på lång sikt i enlighet med klimatavtalet från Paris. Sakkunniga i EU-kommissionen och i medlemsländerna ska utvärdera referensnivåerna under 2019.

Den kalkylmässiga nytta som skogarnas kolsänkor ger begränsas strikt med ett tak som är bundet till utsläppen under basåret. Detta innebär att skogarnas kolsänkor inte kan användas fullt ut för att täcka utsläpp från annan markanvändning. Finland fick i egenskap av väldigt skogrikt land dock möjlighet till särskild flexibilitet som ger landet möjlighet att vid behov kompensera t.ex. utsläpp från förändrad markanvändning. Den särskilda flexibiliteten innebär högst 10 miljoner koldioxidton för 2021–2030. Sektorn för markanvändning har synnerligen stor betydelse för Finlands utsläpps- och kolbalans för kolsänkorna motsvarar ca 20–50 procent av utsläppen från andra sektorer. I EU motsvarar sänkorna i genomsnitt tio procent av utsläppen.

 

 

Mer information

Tatu Torniainen, konsultativ tjänsteman 
MMM, Luonnonvaraosasto, Metsä- ja bioenergiayksikkö 0295162162   förnamn.efternamn@mmm.fi