Lagen om främjande av skärgårdens utveckling (skärgårdslagen)

Skärgårdslagen (494/81, 1138/92), som varit i kraft sedan 1981, förpliktar staten och kommunerna att arbeta för att trygga näringarna, trafikförbindelserna och övrig infrastruktur, servicen och miljön i skärgården. Lagen bidrar till att på nationell nivå genomföra artikel 174 i fördraget om Europeiska unionen (2008/C 115/01). Enligt artikeln ska EU sträva efter att minska eftersläpningen i de minst gynnade regionerna. Särskild hänsyn tas bland annat till regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, bland annat skärgårdsregioner.

Statsrådet har på basis av skärgårdslagen genom en förordning (1089/2016) utsett åtta skärgårdskommuner och 40 kommuner med skärgårdsdel. Dessa täcker de största skärgårdsregionerna i vårt land. Begreppet skärgård innefattar enligt skärgårdslagen förutom öar som saknar fast vägförbindelse även öar med fast vägförbindelse och andra skärgårdslika områden som splittras av vattendrag.

Lagstiftningen om skärgårdsärenden

Statsrådets förordning om skärgårdsdelegationen (752/2019)

Lag om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981, 1138,1993)

Statsrådets förordning om skärgårdskommuner och de skärgårdsdelar i andra kommuner på vilka bestämmelserna om skärgårdskommuner tillämpas (1529/2015)

Statsrådets förordning om stödområden för jordbruksstöd och de delområden av stödområdena som räknas som skärgård (5/2015)