Finlands viltresurser

I 5 § i jaktlagen definieras 34 däggdjursviltarter och 26 fågelviltarter.

Till viltdjur räknas:

  1. vildkanin, skogshare, fälthare, ekorre, europeisk bäver, kanadensisk bäver, bisamråtta, sumpbäver, varg, i farm uppfödd fjällräv, rödräv, mårdhund, brunbjörn, tvättbjörn, grävling, hermelin, iller, utter, skogsmård, mink, järv, lodjur, östersjövikare, knubbsäl, gråsäl, vildsvin, dovhjort, kronhjort, sikahjort, rådjur, älg, vitsvanshjort, skogsvildren och mufflon samt
  2. kanadagås, grågås, sädgås, gräsand, kricka, bläsand, stjärtand, årta, skedand, brunand, vigg, ejder, alfågel, knipa, småskrake, storskrake, dalripa, fjällripa, järpe, orre, tjäder, rapphöna, fasan, sothöna, morkulla, och ringduva.

 

Uppföljning av viltets riklighet sker i samverkan mellan viltforskningen och jägarkåren.

Målet med viltuppskattningar är att årligen utreda viltstammens riklighet, stammens ålders- och könsstruktur samt förekomstområde. Om vissa arter eller artgrupper är det nästan omöjligt att producera så här täckande information. Det viktigaste är att upptäcka stammens utvecklingsriktning och förändringarnas storlek jämfört med föregående år.

Stamuppskattningarna utgör grunden för forskningsarbetet, en hållbar användning av viltstammar och jakt.

Stamuppskattningarna av stora rovdjur baserar sig till stor del på de kullobservationer som produceras av systemet för rovdjursobservationer samt övriga rovdjursobservationer som rovdjurskontaktpersonerna har registrerat.

Skogsvilt uppföljs med hjälp av vilttriangelinventeringar som utgör grunden för vårt system för uppskattning av viltstammar. Vilttrianglarna är permanenta inventeringslinjer i form av en liksidig triangel. De förblir samma från år till år även om den omgivande naturen skulle förändras. Vilttriangelinventeringar utförs årligen av tusentals frivilliga jägare på sommaren och vintern. På sommaren inventeras skogshönsfåglar och på vintern utförs inventering av snöspår. Linje- och punktinventeringar kan utnyttjas bl.a. i utvärderingar av riphönsstammen.

Med hjälp av älgobservationskort som jägarna fyller i får man värdefull information om stammens tillstånd. I älgobservationskortet antecknas separat observationer av tjurar, honor och kalvar. Vid inventeringen av hjortdjur utnyttjas också flyginventeringsmetoder.

Uppskattningarna av sälstammen görs med flyginventeringar. Sälar inventeras på våren när de ligger på skären i yttre skärgården. Sälarna stiger upp på skären för tiden under pälsömsning.

 

På andra webbplatser

Naturresursinstitutet (LUKE): Forskningsdata om vilt- och fiskresurserna

Naturhistoriska centralmuseet: fågelmonitoring