Beslutsfattande i EU

Enligt artikel 43 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt beslutar rådet på kommissionens förslag om reglerna för den gemensamma jordbrukspolitiken genom medbeslutandeförfarandet med Europaparlamentet.

Medbeslutandeförfarandet har tillämpats på beslutsfattandet inom jordbrukspolitiken sedan Lissabonfördraget trädde i kraft i december 2009. Om prisen, stöden, avgifterna, de kvantitativa begränsningarna och fastställandet av fiskemöjligheterna beslutas dock endast av rådet utifrån kommissionens förslag. I dessa frågor behövs inte Europaparlamentets utlåtande.

Den strikta gränsdragningen mellan Europaparlamentets och rådets befogenheter i det nya systemet är lite oklar och lär förtydligas först genom det praktiska lagstiftningsarbetet.

I jordbruks- och fiskerådet företräds medlemsstaterna av ministrar som ansvarar för jordbruks- och fiskefrågor.

Fördelning av institutionernas befogenheter

Kommissionen har uteslutande initiativrätt till att göra förslag till gemenskapslagstiftning eller ändring av den. Kommissionens förslag lämnas samtidigt både till rådet och till Europaparlamentet för behandling.

I rådet presenteras de viktigaste frågorna vanligen först till jordbruksrådet varefter de hanteras på teknisk nivå i expertarbetsgrupperna. Efter arbetsgruppsskedet förhandlar medlemsstaterna och kommissionen om innehållet i lagstiftningen i särskilda jordbrukskommittén.

Särskilda jordbrukskommittén motsvarar Coreper till sin behandlingsnivå, men behandlar endast frågor som gäller den gemensamma jordbrukspolitiken och landsbygdsutvecklingen. Syftet med detta skede är att lösa så många omtvistade frågor som möjligt så att endast de politiskt betydande frågorna skulle lösas av rådet.

I det vanliga lagstiftningsförfarandet (= medbeslutandeförfarandet) godkänner Europaparlamentet och ministerrådet tillsammans kommissionens lagförslag. Lagarna ska godkännas av parlamentet innan de kan träda i kraft.