Avlivningsförordningen förändrar djurskyddslagstiftningen om slakt och avlivning av produktionsdjur

Avlivningsförordningen (rådets förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning) började tillämpas den 1 januari 2013. Avlivningsförordningen innehåller minimikraven för skydd av produktionsdjur vid tidpunkten för avlivning och slakt. Den preciserar och uppdaterar direktivet om skydd av djur vid tidpunkten för slakt eller avlivning 93/119/EG som är av allmän karaktär och behöver uppdatering i och med att metoderna och förhållandena utvecklas. Målet med den nya förordningen är att förbättra djurens välbefinnande vid tidpunkten för slakt och avlivning genom att ställa tekniska och administrativa krav som gäller slakterier, avlivningar på grund av djursjukdomar, avlivningar av pälsdjur samt slakt och avlivning som sker på gården.

Nya krav i avlivningsförordningen är bl.a. definition av tillåtna slakt- och avlivningsmetoder, arbetsrutiner som krävs av slakterier samt en djurskyddsansvarig och förbättring av kompetensen hos aktörerna inom branschen. I förordningen föreskrivs om allmänna principer för avlivning av djur, tillåtna avlivnings- och slaktmetoder samt särskilda villkor som gäller slakteriernas verksamhet, besättningsavlivning samt kompetenskrav hos personer som utför avlivningar och slakt av djur.

I Tammerfors ordnades två evenemang med samma innehåll den 8 december 2011 och den 15 december 2011, där avlivningsförordningens innehåll presenterades närmast ur slakteriernas synpunkt. I Loimaa ordnades ett seminarium om avlivning av fjäderfä den 1 december 2012. I Rovaniemi ordnades ett evenemang som gällde avlivning och slakt av renar den 4 april 2012. Om avlivning av pälsdjur ordnades ett seminarium den 8 januari 2013 i Vasa. Presentationerna om evenemangen finns till höger.