Jord- och skogsbruksministeriets och Naturresursinstitutets gemensamma pressmeddelande:
Bedömningen av konsekvenserna av skogslagen och skogsskadelagen klar – det föreslås lagändringar för att bekämpa insektsskador

Naturresursinstitutet har på uppdrag av jord- och skogsbruksministeriet bedömt konsekvenserna av ändringarna i skogslagen och skogsskadelagen. Eftersom ändringarna har varit i kraft endast några år, är det fortfarande delvis för tidigt att bedöma konsekvenserna. Ytterligare diskussion behövs dock redan nu, särskilt när det gäller att främja naturens biologiska mångfald och bekämpa skogsskador.

Reformerna av skogslagen (1093/1996) och lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013) trädde i kraft den 1 januari 2014. Syftet var bland annat att öka skogsägarnas valfrihet, förbättra lönsamheten inom skogsbruket, trygga mångfalden och skogarnas hälsa, förtydliga bestämmelserna och effektivisera myndighetsverksamheten. En del av målen har enligt bedömningen uppnåtts, men till vissa delar är konsekvenserna ännu inte synliga eller kan till och med anses strida mot målen.

Jord- och skogsbruksministeriets avdelningschef, forstrådet Marja Kokkonen säger att forskargruppen har gjort ett gott arbete med att bedöma konsekvenserna av lagändringarna.

– Resultaten visar att ändringarna i skogslagen och skogsskadelagen i huvudsak har varit lyckade och lett i den önskade riktningen, säger Kokkonen. Rapporten ger dock också anledning till ytterligare diskussioner, särskilt när det gäller att främja den biologiska mångfalden och bekämpa skogsskador. Behovet av eventuella fortsatta åtgärder diskuteras vid ministeriet redan under de närmaste veckorna.

Skogsodling med varierande åldersstruktur har ännu inte ökat nämnvärt

– Skogsägarnas egna mål och värderingar kan nu beaktas bättre än tidigare i skogsvården, säger Naturresursinstitutets specialforskare Matleena Kniivilä som samordnade konsekvensbedömningen. Den ökade valfriheten gör det också möjligt att förbättra lönsamheten inom skogsbruket.

Den genomsnittliga slutavverkningsåldern i skogarna har sjunkit efter revideringen av skogslagen, men trädbeståndets medeldiameter vid slutavverkning har samtidigt varit större.

Enligt resultaten av undersökningen Skogsägare 2020 (2019) har den valfrihet som lagen medför ökat skogsägarnas tillfredsställelse med skogsvårds- och avverkningsmetoderna. Att odla skog i olika åldrar som lagändringen möjliggör har dock haft en blygsam början. 

Andelen skogsägare som överväger kontinuitetsskogsbruk har minskat med 17 procentenheter från 2011 till 2019 och andelen osäkra skogsägare har mer än fördubblats. Störst osäkerhet råder det bland de skogsägare som äger högst 20 hektar skog. Resultatet tyder antagligen på att det ännu inte finns tillräckligt med information om hur olika metoder lämpar sig för olika objekt.

– Förändringarna i skogarna är ännu små, så det finns skäl att om några år se över hur lagändringarna har lyckats. Då har vi också samlat in information om verksamhetsmiljön och verkställigheten av lagarna under en längre tid, säger Kniivilä.

Konsekvenserna för mångfalden ska bedömas grundligare

Den reviderade skogslagens konsekvenser för mångfalden är tills vidare delvis oklara. Några förändringar i trädarterna har inte noterats, och konsekvenserna av att slopa kravet att restaurera myrar med låg avkastning syns först senare.

I skogslagen definieras livsmiljöer som är särskilt viktiga med tanke på den biologiska mångfalden och vars särdrag ska bevaras eller stärkas. I lagändringen fastställdes som villkor för dessa så kallade skogslagsobjekt, det vill säga objekten i 10 §, till skillnad från tidigare att objekten är småskaliga eller av mindre betydelse inom skogsbruket, vilket i praktiken har lett till en klar minskning av objekten. Detta försvagar arbetet med att trygga skogsnaturens mångfald.

– Till denna del ska lagändringens konsekvenser för skogsnaturen utredas närmare än vad som har varit möjligt i denna bedömning, säger forskaren Juha Siitonen vid Naturresursinstitutet.

Skogsskadelagen fungerar rätt bra när det gälle rotticka, men sämre i fråga om bekämpning av insektsskador

Skogsskadelagen har varit relativt lyckad när det gäller att bekämpa rotticka, men med tanke på bekämpningen av insektsskador fungerar lagen inte i sin nuvarande form till alla delar.

– Den globala uppvärmningen ökar risken för omfattande skador av granbarkborre. Därför ska åtminstone granar transporteras bort tidigare i vissa områden, säger forskaren Markus Melin vid Naturresursinstitutet. Den eventuella potentialen till skador orsakade av andra generationen av granbarkborren kräver ytterligare undersökningar.  

De administrativa målen har i regel uppnåtts

– Med tanke på tydligare bestämmelser och myndighetsverksamheten har reformen i regel varit lyckad, säger specialforskaren Kniivilä.

Att inte behöva lämna någon anmälan om anläggande av plantbestånd har minskat den administrativa bördan, men kvaliteten på informationen om skogstillgångar har samtidigt försämrats. Forskarna anser att en övergripande kostnads-nyttoanalys alltid bör ligga till grund för minskningen av den administrativa bördan.

Forskarna rekommenderar också att man som påföljd för överträdelse av skogslagen och skogsskadelagen ska överväga en administrativ påföljdsavgift i stället för det nuvarande bötesstraffet. Ytterligare ska man i allt högre grad övergå från terrängbesiktningar till digitala kontrollmetoder.

Enligt bedömningen ska skyldigheten till egenkontroll utvidgas till att gälla inte bara yrkesmässiga verksamhetsutövare, det vill säga virkesägare och innehavare av avverkningsrätt, utan också aktörer som driver virkesförmedling eftersom de i praktiken ofta handlar på samma sätt som virkesköpare.

Länk till bedömningsrapporten (på finska): http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-326-897-5
Kniivilä, M., Hantula, J., Hotanen, J-P., Hynynen, J., Hänninen, H., Korhonen, K.T., Leppänen, J., Melin, M. Mutanen, A., Määttä, K., Siitonen, J., Viiri, H., Viitala, E-J. & Viitanen, J. 2020. Metsälain ja metsätuholain muutosten arviointi. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 3/2020. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 124 s.

Mer information:
Matleena Kniivilä, specialforskare, Naturresursinstitutet, tfn 029 532 2253,  matleena.kniivila@luke.fi
Markus Melin, forskare, Naturresursinstitutet, tfn 029 532 2194, markus.melin@luke.fi
Juha Siitonen, forskare, Naturresursinstitutet, tfn 029 532 5491, juha.siitonen@luke.fi
Marja Kokkonen, avdelningschef, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 040 52 46 267, marja.kokkonen@mmm.fi