Ny lag om fiske och laxstrategi stärker svaga fiskpopulationer

– Detta är ett viktigt steg mot en fiskeripolitik och förvaltning av fiskbestånd, vilket i stället för utplanteringar satsar på fiskarnas naturliga reproduktionscykel. Välmående fiskpopulationer är till allas fördel, säger jord- och skogsbruksminister Petteri Orpo.

Lagen om fiske har genomgått en bred reform som inverkar på fiskeregleringens mål, handlingssätt och de olika aktörers uppgifter. Målet är att ordnandet av fisket sker allt mer kunskapsbaserat. Detta bidrar till

• en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar användning av fiskresurser,
• välbefinnandeeffekter och hållbar tillväxt med hjälp av näringar och rekreationsanvändning,
• att bevara livskraftiga fiskpopulationer och naturens biologiska mångfald och
• klarare roller för olika aktörer, samarbete, en fungerande administration och de regionala aktörers, t.ex. vattenområdesägarnas och fiskeri- och miljöorganisationernas, delaktighet.

Ett enklare licenssystem
Fiskelicenssystemet blir också enklare. Fiske med strömmingshäckla kommer att höra till de fria allmänna fiskerättigheterna. Fiskevårdsavgiften och spöfiskeavgiften ändras till fiskevårdsavgift som ska betalas av 18 – 64 år gamla som fiskar med något annat än med metspö eller pilk. Avgiften ger rätt att fiska med ett bete i hela landet.

– Reformen gör spöfisket mycket enklare. I stället för flera licenser behöver man endast en licens i fortsättningen.

Avgiften är 39 euro/år, 12 euro/vecka och 5 euro/dygn. Kommersiella fiskares tillgång till fiskevatten underlättas med hjälp av NTM-centralens tillstånd.

Fiskeregleringen bygger på bl.a. regionala och landsomfattande förvaltningsplaner. Regleringen ska ske genom förordningar och närings-, trafik- och miljöcentralens förvaltningsbeslut. Ägarna till vattenområden har också i fortsättningen möjlighet att ställa tillståndsvillkor i fiskelicenser de beviljat.

Bortklippning av fettfenor och begränsningar
Den nationella lax- och havsöringsstrategin har siktet inställt på år 2020. Ett av de viktigaste kraven är att fettfenan på alla laxar och havsöringar som utplanteras när de är ett år gamla eller äldre ska klippas bort. Vilda fiskar med fettfena ska släppas tillbaka i vattnet oberoende av fiskbeståndet. På detta sätt stärker man de vilda fiskbestånden. När det gäller laxfisket i älvområden, föreslås det säsongvisa licenskvoter. Fisket får inte riskera värdefulla stora honlaxar.

Fisket efter havsöring ska begränsas avsevärt. Riktat eller avsiktligt fiske efter havsöring totalförbjuds. Handredskapsfisket är tillåtet endast i områden med utplanterade yngel med klippta fettfenor.

I strategin föreslås också fiskarspecifika laxkvoter och att laxfisket ska pågå hela säsongen. Det här ska förbättra värdet av fångsten och yrkesfiskets förutsättningar. Man vill också minska fisket efter blandade bestånd, vilket inte separerar svaga och starka fiskbestånd från varandra.

För Torneälv och Simoälv föreslås ett minimikrav som handlar om produktion av vandringsyngel samt ett kvantitativt krav för leklaxar.

I arbetsgruppen satt sammanlagt 27 representanter. Arbetsgruppens ordförande var statssekreterare Risto Artjoki vid jord- och skogsbruksministeriet och vice ordförande statssekreterare Katariina Poskiparta vid miljöministeriet.

Ytterligare information:
Risto Artjoki, statssekreterare, tfn 0295 162 254
Eija Kirjavainen, fiskeriråd, tfn 0295 162 404
Tapio Hakaste, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 162 152