Nästa år odlas energigrödor på fem procent av Finlands åkrar
Nästa år utgör odlingsarealen för energigrödor fem procent av Finlands åkerareal om de planerade investeringarna i anläggningar kan genomföras i tid. Denna uppskattning gör jord- och skogsbruksministeriets arbetsgrupp som har utrett produktion och användning av åkerbiomassa, trafikens biobränslen och biogas i Finland. Arbetsgruppen överlämnade i dag sin slutrapport till minister Juha Korkeaoja.
Användningen av åkerbiomassa som energi har ökat betydligt under arbetsgruppens verksamhetsperiod, åren 2003-2006. Odlingsarealen för åkerenergigrödor har ökat till 17 000 hektar. Arbetsgruppen har som mål att rörflen ska odlas på 100 000 hektar år 2015.
Rörflen är lämplig att förbrännas blandad i stora kraftverk. Det som har medfört problem är enligt arbetsgruppen anskaffning av lämplig krossnings- och blandningsutrustning samt transport av rörflen. Arbetsgruppen rekommenderar att de mindre förbränningsanläggningarna ska utveckla metoderna för pelletering och brikettering av rörflen. Det största problemet vid odlingen av rörflen är stort spill vid skörden.
Under arbetsgruppens verksamhetsperiod har det skett förändringar i EU:s stöd för energigrödor, bl.a. energianvändningen av oljeväxter på den egna gården har blivit enklare. Man har satsat på rådgivningen för odlare och utrett miljökonsekvenserna. Rörflen är även i fortsättningen en stödberättigande växt i alla system med huvudsakliga stöd. I det nya miljöstödsystemet kan rörflen även odlas på ekologiska gårdar med vanliga odlingsmetoder.
Inom den närmaste framtiden uppkommer vid sidan av rörflen även andra energigrödor i större omfattning, till exempel spannmål som odlas som råvara för bioetanol samt oljeväxter som används vid produktion av biodiesel.
Under sektionens verksamhetsperiod har intresset för att producera biogas, som produceras av spillning och biologiskt avfall, och el- och värmeenergi som produceras av biogas ökat betydligt. Enligt arbetsgruppens utredning lönar det sig att bygga en biogasanläggning som fungerar inom gårdens interna kretslopp, endast på stora husdjursgårdar som använder mycket inköpt energi.
Man har inlett försöksprojekt för att undersöka hur spannmålshalm kan användas som biobränsle. Enligt arbetsgruppen skulle halm kunna utnyttjas i större omfattning om direktsådden av spannmål blev vanligare.
Biogas är det bästa alternativet av de nuvarande trafikbiobränslena vad miljökonsekvenserna beträffar. Det pågår flera anläggningsprojekt för inledandet av den inhemska produktionen av bränsleetanol. Den första anläggningen som producerar biodiesel med den nya tekniken är i färd med att inleda verksamheten i år. Arbetsgruppen bedömer att produktionen av spannmålsråvara till etanolanläggningarna ökar odlingsarealen för energigrödor betydligt.
Enligt arbetsgruppen är de biobränsleanläggningar som nu tas i bruk en övergångsfas innan man bygger andra generationens anläggningar. I dessa framtida anläggningar är det möjligt att producera biobränslen bl.a. genom olika tekniker med gas där man förutom träbaserade råvaror även använder åkerbaserade material.
Ytterligare information ges på jord- och skogsbruksministeriet av:
lantbruksrådet Taina Vesanto, tfn 09-160 542 40, 040 740 9415
överinspektör Veli-Pekka Reskola, tfn 09-160 533 96, 040 546 9065
specialmedarbetare Jouni Lind, tfn 09-160 533 02, 050 521 3305
