Fler licenser för jakt på björn för att undvika risksituationer och begränsa ökn

– I fjol uppstod exceptionellt många risksituationer, motiverar jord- och skogsbruksminister Jari Koskinen beslutet. Björnar har också vållat fler skador än tidigare.

Enbart Norra Karelens nödcentral tog under hösten emot 170 anmälningar om björnar nära bebyggelse. Organisationen för storviltsfrågor (SRVA) i Norra Karelen fick också av polisen närmare 100 uppdrag att driva bort björnar som rörde sig i närheten av bostadshus. Avsikten med den höjda bytesmängden är att minska denna typ av situationer och gallra bland björnstammarna i de tätaste utbredningsområdena. Enligt regeringsprogrammet ska det säkras att bestånden av storvilt är på en hållbar nivå med hänsyn till människors och produktionsdjurs säkerhetsbehov och den biologiska mångfalden.

Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppskattning lever det minst 1 660–1 780 björnar i vårt land. Året innan uppgick det uppskattade antalet till 1 515–1 635. Uppskattningen bygger på rovdjurkontaktpersonernas observationer år 2010. Björnstammen har dubblats på 2000-talet.

Politiken kring stora rovdjur bygger på förvaltningsplanerna som är verktyg för att samordna olika intressen. Enligt den grundläggande riktlinjen i förvaltningsplanen för björnstammen har landet indelats i olika stamförvaltningsområden. Målen för förvaltningen är olika i dessa områden, likaså antalet dispenser i förhållande till stammarna. I förvaltningsområdet för den etablerade björnstammen i Östra Finland är den största tillåtna bytesmängden 170 björnar. Vid utbredningszonen är den maximala kvoten 15 björnar. I området där stammen är i utveckling, dvs. i Södra och Mellersta Österbotten och i Birkaland, får man fälla högst tre björnar. I Norra Finland inom det östra renskötselområdet får fällas 45 björnar och i det västra renskötselområdet 15 björnar. För att undvika särskilt stora skador eller förebygga säkerhetshot kan beviljas dispenser för 15 björnar. Regionala begränsningar gäller inte för beviljande av dispenser.

Den största tillåtna fångstmängden är inte en mängd som man måste uppnå utan den maximala mängden som Finlands viltcentral måste beakta vid prövning av licenser. Innan centralen fattar beslut ska den från fall till fall utreda om det finns andra tillfredsställande lösningar och om jakten försvårar bevarandet av den gynnsamma skyddsstatusen.

Mer information från jord- och skogsbruksministeriet:
överinspektör Jussi Laanikari, tfn 040 733 6229