Älgstammen är stabil
Älgstammen har den målsatta tätheten i nästan hela landet. Antalet jaktlicenser kommer att ökas betydligt på lokal basis inom jaktvårdsdistrikten i Lappland, Kajanaland och Uleåborg, men fler jaktlicenser kommer att beviljas även på andra håll i landet. Syftet är att säkerställa att älgstammen inte börjar växa okontrollerat, som den gjorde i slutet av 1990-talet. Detta konstaterades vid de årliga förhandlingarna om älgjakten mellan jord- och skogsbruksministeriet, Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Vid förhandlingarna diskuterades resultatet av jakten hösten 2009 och utvecklingen av älgstammarna och skogsskadorna under 2000-talet per jaktvårdsdistrikt. Viltförvaltningens förhandlingar förbereddes genom att höra de viktigaste intressentgrupperna inom trafik samt jord- och skogsbruk.
Den systematiska kontrollen av älgstammen under de senaste åren har lett till att stammen i hela landet har stabiliserats på samma nivå som i mitten av 1990-talet. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet uppskattar att den övervintrande älgstammen i Finland utgör cirka 86 000 älgar (82 000–90 000). Detta motsvarar 2,9 älgar per tusen hektar. Det riksomfattande målet för älgbeståndet på de enskilda älgförvaltningsområdena är 2–4 älgar per tusen hektar, vilket innebär att man uppnått det riksomfattande målet. Regionala variationer förekommer dock fortfarande.
Till följd av den hårda jakten under de senaste åren har man lyckats reducera den övervintrande älgstammen i landet från 140 000 älgar vid millennieskiftet till nästan hälften, dvs. 86 000 individer, i dagens läge. Efter älgjakten i höstas (62 000 fällda älgar) är älgstammen på målsatt nivå.
Antalet älgkrockar har fortsatt att minska. Efter millennieskiftet har antalet älgkrockar minskat med mer än hälften. Trots att trafikmängden årligen ökar med 3–4 procent, ligger antalet trafikolyckor som orsakas av älg nu till och med under nivån i mitten av 1990-talet. Utvecklingen av antalet älgkrockar verkar vara en bra indikator på utvecklingen av älgstammens storlek. Förändringar i älgstammens storlek syns utan fördröjning i antalet älgkrockar. För närvarande pågår också arbetet med att utveckla andra snabbt reagerande indikatorer. Ett exempel är Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets program Sorkka, ett internetbaserat system för insamling av observationsdata. Systemet, som blir klart inom kort, kommer att samla in och sammanställa älgjägarnas observationer om älgstammen i realtid.
De skador på skogen som älgar orsakar ökade markant och uppgick till nästan 5,3 miljoner euro. Det finns emellertid ingen korrelation mellan ersättningssumman och älgstammens storlek eller exempelvis antalet älgkrockar, och därför måste man också leta efter bidragande orsaker till de ökade skogsskadorna på andra håll. Den nya viltskadelagen trädde i kraft i början av december i fjol, vilket torde ha ökat antalet ersättningsansökningar, eftersom den nya lagen bl.a. avskaffade den s.k. självriskandelen för dem som lidit skada. Ersättningar för skogsskador betalas dessutom i efterhand för skogsskador som inträffat under de senaste tre åren. Detta innebär att man nu också ersätter skador på skog som inträffat tidigare.
I diskussionerna konstaterades att det verkar som om älgstammen på riksplanet inte behöver reduceras ytterligare. De första tecknen på en ny ökning av älgstammen är emellertid synliga i södra Finland och därför är stammen i detta område föremål för en särskilt noggrann uppföljning, så att den inte börjar växa okontrollerat.
Vid förhandlingarna behandlades även andra hjortdjur. Följaktligen har man kraftigt ökat antalet jaktlicenser för att särskilt stoppa tillväxten av vitsvanshjortstammen. Enligt de preliminära uppgifterna var antalet fällda vitsvanshjortar i höstas och vintras inte mycket högre än i fjol, då antalet var drygt 25 000. I dagens läge orsakar vitsvanshjort och rådjur redan dubbelt fler trafikolyckor än älgar. Antalet fällda rådjur konstaterades ha ökat något, men det verkar som om den kraftiga ökningen av lodjursstammen syns uttryckligen i utvecklingen av rådjursstammen.
De detaljerade jaktlicensmängderna och de målsatta bytesmängderna preciseras för alla hjortdjur, när de regionala förhandlingarna med intressentgrupperna som jaktvårdsdistrikten samordnar har slutförts.
Ytterligare information:
Överinspektör Jussi Laanikari, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 040 733 6229
Biträdande verksamhetsledare Sauli Härkönen, Jägarnas centralorganisation, tfn 050 505 5635
Forskare Jyrki Pusenius, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, tfn 0400 529 865
