Programmet för utveckling av åkrarnas fastighetsstruktur: Stora skiften är en styrkefaktor

Ägostrukturen i Finland motsvarar inte de mål som ställts upp för den. Den nuvarande åkerstrukturen medför stora nackdelar för det finländska jordbruket. De nackdelarna ger årligen upphov till kostnader på cirka 200 miljoner euro. Vid jord- och skogsbruksministeriet började under 2020 utarbetas ett program för utveckling av åkrarnas fastighetsstruktur. Målet var att bereda och genomföra åtgärder med anknytning till fastighetsstrukturen för att förbättra jordbruksproduktionens konkurrenskraft. Projektet kallas Isolohko on voimaa (ung. Stora skiften är en styrkefaktor), och inom ramen för det har det skapats verktyg för genomförande av ägoregleringar, för stödpolitiken samt för utveckling av rådgivning och lösningar för ägande och besittning.

En modern och konkurrenskraftig jordbruksproduktion behöver produktiva åkrar. Den genomsnittliga storleken på basskiftena i Finland har ökat med endast fem procent i Finland under de senaste tjugo åren. Under samma period har dock storleken på gårdarna nästan fördubblats. Utvecklingen har lett till att en allt effektivare maskinpark kör onödigt långa sträckor på åkrar och landsvägar. Den genomsnittliga skiftesstorleken i vårt land är cirka 3,18 hektar, vilket är långt från den genomsnittliga storleken i våra grannländer Estland (6 hektar) och Sverige (10 hektar).

För att lösa problemet började man vid jord- och skogsbruksministeriet 2020 utarbeta ett program för utveckling av åkrarnas fastighetsstruktur i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering. Målet var att bereda och genomföra åtgärder med anknytning till fastighetsstrukturen så att jordbruksproduktionens konkurrenskraft kan förbättras samtidigt som konsekvenserna för miljön, vattendragen, klimatet och den biologiska mångfalden beaktas.

Ägoreglering har positiv och bestående inverkan på framtiden

Med ägoreglering avses en lantmäteriförrättning där en splittrad fastighetsstruktur rättas till så att den börjar motsvara dagens behov. Regleringen genomförs inom ett visst avgränsat område, om åtgärden har starkt understöd hos jordbrukarna och fördelarna av åtgärden är större än kostnaderna. Genom ägoreglering korrigeras ett problem som beror på den samhälleliga utvecklingen, och regleringen ger samhällelig nytta. Därför står staten för en del av kostnaderna för ägoregleringen.

Ägoreglering är en engångsåtgärd som har en bestående inverkan på framtiden. Framför allt är det viktigaste syftet med ägoregleringen att i den mån det är möjligt koncentrera åkerskiftena kring gårdscentrumet och förstora skiftena. Det lönar sig. Färska undersökningar visar nämligen att odlingseffektiviteten på ett åkerskifte ökar i takt med att skiftets storlek ökar ända upp till 15–20 hektar.

Klimatmålen förutsätter åtgärder som ger lägre utsläpp från odlingen och minskar uppodling av ny åkermark. Genom ägoregleringen inverkar man också på den regionala vattenhanteringen, som har en viktig betydelse för tryggandet av en hållbar matproduktion och bioekonomi. Målet är att åkerskiftena ska lämpa sig för modern jordbruksproduktion. Ett ytterligare mål är att utöka den åkerareal som aktivt används för livsmedelsproduktion.

Ny teknik gör det möjligt att effektivare utnyttja åkrarna och det kapital som är bundet till dem. Den allt effektivare maskinparken samt automations- och robotteknikens utveckling förutsätter dock att åkerstrukturen stöder de nya lösningarna. Just nu är det särskilt aktuellt att utveckla åkerstrukturen, eftersom åkrarna och insatsvarorna bör användas så effektivt som möjligt i och med de ökade produktionskostnaderna.

Inom ramen för projektet gjordes det upp en förteckning över de viktigaste åtgärderna för att nå de uppsatta målen. Det bör säkerställas att det finns tillräcklig finansiering och tillräckliga resurser för att genomföra ägoregleringarna. Målet är att ägoreglering årligen ska genomföras på 10 000 hektar. I samband med ägoregleringarna förvärvar staten även mark, och det förutsätter nära samarbete och resurser.

När det gäller utvecklingen av stödpolitiken föreslås åtgärder såsom att bevilja rätt till ersättning för arealer som har omvandlats till åker i syfte att förbättra ägostrukturen. Dessutom bör det göras möjligt att överföra rätten till ersättningar mellan gårdar inom en närings-, trafik- och miljöcentrals ansvarsområde. Det är också viktigt att utarbeta en nationell strategi om den önskade strukturen för jordbruket och om hur den framtida stödpolitiken bör utformas för att förbättra strukturen.
Att utveckla rådgivningen och lösningar för ägande och besittning ses också som en viktig åtgärd.

Rådgivningsorganisationerna och dikningssammanslutningarna bör ges mer utbildning och kunskap om ämnet. I åtgärden NEUVO 2027 ingår redan en rådgivningsdel om fastighetsrätt och avtalsrätt i samband med markanvändning. Dessutom föreslås det att jordbrukarna bör ges mer ekonomisk kompetens  för att den produktionsteknik som utvecklas och de data som den ger ska komma till så stor nytta som möjligt i processen att nå målen.

Projektet fortsätter med ett pilotprojekt med så kallade åkerbanker som effektiviserar ägoregleringarna och ett pilotprojekt som främjar frivilliga ägobyten. Pilotprojekten genomförs av Lantmäteriverket.

Slutrapporten (på finska). 

Mer information:

Hannu Tölli, projektchef (till 31.12.2022) tfn 0295 162 025, epost hannu.tolli @ gov.fi
Ville Lukkarila, planerare, tfn 0295 162 311, epost ville.lukkarila @ gov.fi