Framstegen inom skogspolitiken sker genom kommunikation, och realistiska beslut fattas genom lösningsinriktat arbete

Under sommarsemestern hade jag tid att njuta av skogen. I min närskog funderade jag på reformerna, planerade kommande åtgärder och satt och kokade kaffe över öppen eld. Jag har också plockat mycket bär och vandrat många naturstigar. Jag har fått uppleva konkret hur otroligt mycket glädje skogen kan ge.

Efter att jag börjat arbeta igen har jag funderat hur jag kunde bevara samma glädje i alla de uppgifter som jag har resten av året. Hur man kunde minska alla motsättningar. Jag kom att tänka på två saker: kommunikation och lösningsinriktat tänkande. Bägge behövs bland annat vid genomförandet av klimatprogrammet för markanvändningssektorn, i de pågående lagstiftningsprojekten, i Eu-påverkan, vid inledandet av arbetet med bioekonomistrategin och vid planeringen av reformen av den nationella skogsstrategin som sträcker sig fram till 2035.

Alla de olika åtgärderna påverkar varandra. Lösningsinriktad verksamhet präglas av att man har en överblick av helheterna. När man tänker lösningsinriktat baserar man sina slutledningar på observationer, forskning och respons och korrigerar sina fel. Allting behöver inte bli färdigt med en gång, och målen och åtgärderna är realistiska.

Också de språk och uttryck som används är av stor betydelse. De måste vara förståeliga och uttrycka att de olika parterna lyssnar och uppskattar varandra.  Endast på så sätt kan man skapa en känsla av rättvisa.

Genom att kommunicera får man förståelse för andras synpunkter, och genom att samarbeta skapar man tillit. Skrämsel och negativa åsikter stannar upp utvecklingen. Men det här är tyvärr vanligt i diskussionerna både om klimatförändringen och om den biologiska mångfalden. Inför stora utmaningar kan små steg kännas obetydliga. Men ett steg i rätt riktning kan på lång sikt vara ett stort framsteg. Genom den förståelse och tillit som skapas genom kommunikation kan man öka tron på det gemensamma arbetet.

Det nationella skogsrådet och de regionala skogsråden, runda bordet för naturens mångfald och styr- och arbetsgrupperna inom Helmi-programmet är exempel på välfungerande kommunikation. Det blir intressant att se den utredning om hjortdjur som Naturresursinstitutet publicerar i slutet av året, eftersom jag har märkt att det i styrgruppen finns en överraskande stor brist på förtroende mellan skogssektorn och viltsektorn.

Eftersom arbetsdagarna har varit lugnare än normalt, har jag haft tid att läsa de högar som samlats på mitt bord. Till läslistan rekommenderar jag Naturresursinstitutets bok Metsän jatkuvasta kasvatuksesta som är skriven av Sauli Valkonen. Den är en forskningsbaserad praktisk bok där det berättas hur metoden kan användas och vad som ännu behöver utredas vad gäller metodens användning. Det är viktigt att ha kännedom om luckorna i forskningsrönen, eftersom metoden presenteras som en patentlösning för allting från lönsamhet och biologisk mångfald till klimatförändringen. Vi som arbetade med beredningen av reformen av skogslagen var överens om att det finns brister i kunskapsunderlaget. Den fortsatta tillväxten är viktig, men jag förundrar mig över det kritiklösa uppmuntrandet.

Också WWF:s guide om offentliga samfunds behandling av skogar fångade mitt intresse. Jag blev positivt överraskad av att den fokuserar på den påverkan som sker genom dialog och observation, det vill säga genom just kommunikation.

Under coronatiden har det blivit tydligare hur viktig skogssektorn är. Man börjar förstå att den främjar sysselsättningen och ökar nyttjandet av inhemska råvaror, och samtidigt skapar både ekologisk och social hållbarhet. Det här tror jag man kommer att få se på hösten både i regeringens coronaåtgärder och i enskilda medborgares verksamhet. Vi finländare har fortfarande ett mångfacetterat förhållande till skogen, och det är värt att bevara. Det visar till exempel det här artikel: Jari Kylmälä har forskat hur hoppet påverkar oss (Helsingin Sanomat (28.7). 

Tron på bättre tider ger oss hopp att fortsätta, mod för att handla och förtroende för varandra. Ett lösningsinriktat synsätt och ett bra samarbete går hand i hand med hoppet. 

Skribenten är forstråd och chef för skogsenheten och bioenergienheten.