Nytt jämviktsläge efter coronavåren?

På grund av coronapandemin ökade näthandeln och till exempel hemtransporten av mat drastiskt, virkesaffärer gjordes elektroniskt, ett företag som producerar skidvalla började framställa handdesinfektionsmedel och klädsömmare sydde skyddsmasker på löpande band. Vad hände och kan vi lära oss något av det?

Pandemin lyfte fram i offentligheten begreppet försörjningsberedskap. Per definition betyder det förmåga att hantera störningar och krissituationer med minsta möjliga specialarrangemang och olägenheter. I en stor kris kan det också vara fråga om att överhuvudtaget klara sig.

Försörjningsberedskapen kan sammanfattas i tre viktiga delar: förutse, förbered och anpassa dig. I allmänspråket anknyter förutseende ofta till prognostisering. Men i samband med försörjningsberedskap avses med förutseende också något annat. Det är fråga om att man redan i förväg förbereder sig på att klara av eventuella förändringar. Det är särskilt viktigt att bedöma riskerna.

En risk är en kombination av sannolikheten för och följderna av ett hot, såsom en störning av något slag. Framförhållningen gör det möjligt att planera åtgärder som minskar sannolikheten för hot och oönskade konsekvenser. Man kan också förbereda sig på riskerna genom att förbättra förmågan till återhämning och anpassning efter en störning. Då kommer vi in på modeordet resiliens.

Resiliens påskyndar återhämtning och anpassning efter störningar

I ett urbaniserat samhälle tarv vi det för givet att elektriciteten fungerar, att vattnet kommer från kranen och rinner ner i avloppet, att återvinningsstationerna töms regelbundet och att de dagligvaror vi behöver finns på butikshyllan 24/7. Särskilt lätt att uppskatta dessa tjänster är det om man har upplevt el- eller vattenavbrott, soptunnor som svämmar över eller tomma hyllor i butiken.

En så kallad bevarande resiliens (på engelska bounce back), vilket oftast är det som avses med resiliens, innebär att tidigare verksamhet återställs efter en störning – helst så snabbt som möjligt för att verksamheten åtminstone på någon nivå ska kunna fortsätta normalt även om störningen fortgår.

Det resilienta systemet kan också lära sig och till och med dra nytta av störningen och därefter ta formen av ett nytt jämviktsläge (på engelska bounce forward). Detta kan vara fallet till exempel när en störning leder till en varaktig eller tillfällig minskning av efterfrågan på en produkt eller tjänst, men verksamheten eller kompetensen i anslutning till den kan användas för något vars efterfrågan har ökat till följd av störningen.

Praktiska exempel på nya sätt att tillämpa kompetens i samband med coronapandemin är bland annat de företag inom kemibranschen som började tillverka handdesinfektionsmedel eller klädsömmare som startade tillverkningen av skyddsmasker. Även distansarbetet och videokonferenserna, som blev allt vanligare under den gångna coronavåren, kan ses som ett språng mot ett nytt jämviktsläge där praxis för distansarbete och distribuerat arbete smidigt kombineras.

Ömsesidiga beroendeförhållanden ska beaktas i förväg

Förmågan att snabbt återställa samhällets grundläggande funktioner kräver planering där systemets delar eller faserna i det redan från början har granskats med tanke på förmågan att motstå och återhämta sig från störningar. Det gäller att säkerställa att material-, komponent- och utrustningsleveranser, underhåll, mellanlager, distributionskedjor och distributionskanaler som är kritiska med tanke på tjänsten eller funktionen samt alla underleverantörer, avtalsleverantörer och arbetstagare som svarar för dessa kan sköta sin egen viktiga uppgift också i störningssituationer. En snabb återhämtning kräver uthållighet av hela systemet.

Utmaningen är att produktions-, leverans- och servicekedjorna ursprungligen har byggts upp utifrån ett annat perspektiv, vilket kan ha lett till så kallade svaga länkar i systemet. I våras såg vi exempel på detta när importen av vissa kritiska komponenter avbröts då gränserna stängdes. Helheten måste därför planeras med beaktande av olika perspektiv och ömsesidiga beroendeförhållanden.

Den allmänna samhällsförnyelsen och införandet av ny teknik förbättrar ofta anpassningsförmågan. Ett exempel på detta är den nästan explosionsartade ökningen av näthandeln under vårens lopp; utan den digitaliseringsutveckling som redan skett och den mobila teknik som är tillgänglig för konsumenterna skulle den snabba förändringen inte ha varit möjlig.

En störning är alltid en möjlighet till något nytt

Stimulansåtgärder efter coronautbrottet planeras nu på olika håll. Det anses allmänt viktigt att stimulansåtgärderna inte bara stöder återuppbyggnaden efter krisen, utan också övergången till en koldioxidneutral och cirkulär ekonomi som värnar om naturens mångfald.

EU:s Recovery and Resilience Facility betonar i enlighet med sitt namn resiliensens betydelse för återhämtningen. EU:s gemensamma mål är att lindra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av coronapandemin och att samtidigt stärka hållbarheten i medlemsstaternas ekonomier och beredskapen att möta de utmaningar som den gröna och digitala utvecklingen medför.

I planeringen av de nyskapande stimulansåtgärderna är det bra att komma ihåg också den ovan beskrivna ”hybridstrategin” för försörjningsberedskapen (förutse, förbered och anpassa dig) samt betydelsen av planering som tar hänsyn till olika perspektiv och komplexa verkningskedjor. När det gäller försörjningsberedskapen måste man också överväga och diskutera hur mycket konsumenterna och skattebetalarna är beredda att betala för försörjningsberedskapen och de merkostnader som tryggandet av den medför.

Skribenten är avdelningschef för jord - och skogsbruksministeriets naturresursavdelning