EU skärper målet för kolsänkor inom markanvändningssektorn till 2030
En uppdatering av LULUCF-förordningen höjer målet för kolsänkor inom markanvändningssektorn i EU till ett upptag på 310 miljoner koldioxidekvivalenter senast 2030. Förordningsändringen innebär att målet för kolsänkor inom EU skärps med 15 procent jämfört med tidigare. Finland strävar efter att nå sitt nationella mål genom åtgärderna i klimatplanen för markanvändningssektorn.
De nyligen publicerade ändringarna i LULUCF-förordningen, som gäller sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, innebär att EU:s mål för minskning av nettoutsläppen till 2030 höjs till 57 procent jämfört med 1990 års nivå. Den uppdaterade förordningen ska få EU-länderna att stärka sina kolsänkor och minska utsläppen från markanvändningssektorn. Målet för nettoupptag i sänkor fastställdes första gången vid sidan av utsläppsminskningar som ett etappmål för 2030 i den europeiska klimatlagen, där det slutliga siktet är inställt på 2050.
Skyldigheterna enligt LULUCF-förordningen för perioden 2021–2025 förblir oförändrade. De mest betydande ändringarna gäller skyldigheterna under perioden 2026–2030 och beräkningen av dem. Överskott från 2021–2025 kan inte längre överföras till följande period.
I LULUCF-förordningen har det fastställts nya mål för EU och medlemsstaterna för perioden 2026–2030. Europeiska kommissionen och rådet enades vid sina förhandlingar om tre mål: 1) unionens mål för 2030, 2) medlemsstaternas mål för 2030 samt 3) medlemsstaternas så kallade växthusgasbudgetar för 2026–2029.
Finland måste öka upptaget med 2,9 miljoner ton koldioxid
Europeiska unionens gemensamma mål för 2030 är -310 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
För medlemsstaterna har det fastställts årliga mål att öka upptaget i sänkor jämfört med medeltalet under åren 2016–2018. Finlands mål för 2030 är att öka upptaget i sänkor med 2,889 miljoner ton koldioxidekvivalenter jämfört med referensåren. Det målet försöker man nå genom åtgärderna i klimatplanen för markanvändningssektorn, vars ambition är att upptaget i sänkor ska ha ökat med minst tre miljoner ton koldioxidekvivalenter till 2035.
Summan av det årliga upptaget i sänkor i medlemsstaterna 2026–2029 bestäms enligt medelvärdet för åren 2021–2023 och en linjär utvecklingsbana utifrån det. Det är alltså för tidigt att göra någon exakt bedömning av hur stort Finlands mål för växthusgasbudgeten 2026–2029 blir. Om en medlemsstat inte når sitt mål enligt budgeten, överförs överskottet till 2030 multiplicerat med den så kallade straffkoefficienten 1,08. Medlemsstaternas uppfyllelse av målet för 2030 är således också beroende av hur de klarar att hålla växthusgasbudgeten för 2026–2029, vilket gör det svårare att på förhand bedöma huruvida målen kommer att nås.
Uppfyllelsen av målen granskas utifrån medlemsstaternas rapporterade växthusgasuppgifter 2032, då fastställda uppgifter från växthusgasinventeringarna för 2030 finns tillgängliga.
Skyldigheterna på 2030-talet fortfarande oklara
Kommissionen hade föreslagit att växthusgasbudgetarna för jordbruket och skogsbruket ska slås samman och att ett gemensamt nettonollmål ska sättas för den AFOLU-sektor (agriculture, forestry and land use) som då bildas. Rådet understödde dock inte kommissionens förslag, och EU-parlamentet förespråkade tvärtom att LULUCF-målen spjälks upp i mindre delar. Kommissionen lägger fram sitt förslag till mål för 2040 under våren 2024. Då återupptas också diskussionen om hur målen för LULUCF-sektorn ska utformas efter 2030.
Den viktigaste möjligheten till flexibilitet under perioden 2026–2030 är en ny markanvändningsmekanism, som ersätter den flexibilitet som tillämpas under perioden 2021–2025, såsom möjligheterna till flexibilitet i fråga om brukad mark och naturkatastrofer.
Syftet med de nya rapporteringsskyldigheterna inom LULUCF-sektorn är att hjälpa medlemsstaterna att identifiera de objekt på brukad mark där åtgärder för klimatet och den biologiska mångfalden har som störst betydelse. Medlemsstaterna förpliktas att utveckla metoderna för inventeringen av växthusgaser, så att medlemsstaterna från och med 2028 tillämpar åtminstone Tier 2-metoder vid rapporteringen av inventeringen.
Den 8 maj 2023 ordnar jord- och skogsbruksministeriet ett informationsmöte om innehållet i den nya LULUCF-förordningen, bedömningar av dess konsekvenser för Finland samt annat aktuellt inom markanvändningssektorn i Finland. Välkommen att delta på plats eller via webben.
Här finns anmälningsformuläret
Ytterligare information
Lotta Heikkonen, ledande sakkunnig, tfn 0295 162 074, lotta.heikkonen@gov.fi
