Klassificeringen av stads- och landsbygdsområden har uppdaterats
Området för växelverkan mellan stad och landsbygd utvidgas
Den uppdaterade klassificeringen av stads- och landsbygdsområden, som baserar sig på sju områdestyper, beskriver en långsam förändring i regionerna. Den största förändringen är att området för den stadsnära landsbygden och kransområdet kring städer har utvidgat. Städernas växande pendlingsområden har lett till att städernas influensområden har blivit större. Till följd av kommunsammanslagningarna har flera lokala centra på landsbygden blivit delar av stadsregionen.
Kransområdet kring städer och den stadsnära landsbygden bildar ett utvidgat område för växelverkan. Befolkningen i det inre stadsområdet har ökat. Urbaniseringsgraden har stigit med drygt två procent mellan 2010 och 2018. Ändringen i klassificeringen utgör en procent av det. Trots tillväxten täcker stadsområdena endast cirka 5 procent av Finlands totala areal.
Pendlingsområdena har utvidgats, vilket också har påverkat förändringarna i klassificeringen av landsbygdsområden. Traditionella jordbruksdominerade kärnlandsbygdsområden har nu i klassificeringen klassats som stadsnära landsbygd. Mest syns detta på landsbygden i närheten av Lahtis, Kotka och Kouvola. Glesbygden har däremot klassats dels som kärnlandsbygd, dels som stadsnära landsbygd.
Större förändringar har skett till exempel i Siilinjärvi som tidigare klassats som ett lokalt centrum på landsbygden och som nu hör till Kuopio stadsregion. Kransområdet kring städer klassas enligt tätorterna i stadsregionen, vilket innebär att kransområdet till Kuopio stadsregion utvidgas betydligt i klassificeringen. Även Vahto kyrkby i Åbo, Vääksy i Lahtis, Norrmarks kyrkby i Björneborg och Euraåminne kyrkby i Raumo har ändrats från lokala centrum på landsbygden till stadsregioner. Ilmajoki-Kurikka tätortsområde blir däremot ett nytt lokalcentrum på landsbygden.
Människornas ökande multilokalitet framgår inte av klassificeringen
Klassificeringen beskriver områdenas bassituation. Den bygger på bland annat nationella befolknings-, arbetskrafts-, pendlings- och byggdata samt vägnäts- och markanvändningsdata. Slutresultatet är betydligt noggrannare och mångsidigare än klassificeringen i städer och landsbygdskommuner enligt kommungränserna.
I klassificeringen ingår dock inte människornas ökande multilokalitet, vilket innebär att människor regelbundet och oregelbundet tillbringar sin tid på olika platser. Klassificeringen ger en grund, men beskriver inte den lokala situationen eller utvecklingspotentialen. Multilokalitet kan också vara en ny bestämmare av områdesklasserna, säger Sirpa Karjalainen, konsultativ tjänsteman vid jord- och skogsbruksministeriet.
Den första klassificeringen av stads- och landsbygdsområden, som baserar sig på geografisk information, publicerades 2013 och ersatte den tidigare klassificeringen enligt kommungränserna.
Uppdateringen av klassificeringen av stads- och landsbygdsområden har gjorts av Finlands miljöcentral. Arbetet har beställts av arbets- och näringsministeriet och jord- och skogsbruksministeriet.
Beskrivning av klasserna
Stadsområden
Stadsregionernas centralorter är tätorter med fler än 15 000 invånare. Inom dessa finns
det egentliga stadsområdet som uppdelas i ett inre stadsområde och ett yttre stadsområde. Det egentliga stadsområdet omringas av kransområdet kring staden.
Inre stadsområde
Det tätt och effektivt bebyggda området i städerna.
Yttre stadsområde
Ett område med stadsliknande aktivitet som sträcker sig utan avbrott från gränsen till det inre stadsområdet till utkanten av området med tät bebyggelse.
Kransområdet kring städer
Den del av området mellan stad och landsbygd som har direkt kontakt med staden.
Landsbygdsområden
Landsbygdsområdena är belägna utanför städernas kransområden. Gränsen mellan stad och landsbygd
är dock inte entydig och klassificeringen beaktar därför flexibelt den mellanliggande zonen som kan betraktas som en egen helhet till exempel så att kransområdet och den stadsnära landsbygden sammanslås.
Lokala centra på landsbygden
Utanför de större stadsområdena ligger tätortscentra, småstäder och
stora kyrkbyar.
Stadsnära landsbygd
Ett område av landsbygdskaraktär som ligger nära stadsområdena både funktionsmässigt och fysiskt.
Kärnlandsbygd
Landsbygd med relativt tät bosättning och intensiv markanvändning och/eller
mångsidig lokal näringsstruktur.
Glesbygd
Ett glest befolkat område som saknar ur funktionell synvinkel mångsidiga centra eller
som har små centra på ett stort avstånd från varandra. Största delen av landarealen består av skog.
Klassificeringen går att ladda ner som öppen geografisk information i Finlands miljöcentrals nedladdningstjänst. Om den senaste klassificeringen har också publicerats en rapport som sammanfattar den uppdaterade situationen och förändringarna jämfört med den tidigare klassificeringen.
Material:
Ytterligare information:
Klassificeringen/Finlands miljöcentral:
Kimmo Nurmio, forskare, tfn 0295 251 466, e-post: fornamn.efternamn@ymparisto.fi
Jord- och skogsbruksministeriet:
Sirpa Karjalainen, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 162 103 , e-post: fornamn.efternamn@mmm.fi
Arbets- och näringsministeriet:
Anu Henriksson, specialsakkunnig, tfn 0295 047 235, fornamn.efternamn@tem.fi
