Blogg

En trygg vardag är grundstenen till ett lyckligt liv 

Jaana Husu-Kallio Publiceringsdatum 9.7.2020 11.00 Blogg JSM

Under våren och i början av sommaren har jag diskuterat den finländska matproduktionen i ministeriets nya podd Jalat maassa. Idén till podden är min egen. Tanken var att jag får lära mig något nytt och samtidigt höra hur professionella inom livsmedelsproduktionen, -förädlingen och -handeln mår nu i dessa ovanliga tider som präglas av Covid-19. Ett ytterligare mål var naturligtvis också att få lyssnare och att finländarna via dessa berättelser ska höra vad allt som händer på gårdarna. Jag tror att det bästa sättet att nå lyssnarna är att låta producenterna själva berätta om sin vardag. 

Jag har lärt mig mycket nytt  under inspelningarna av de sex poddavsnitten. Jag har fått diskutera med en nöt- och grisköttsproducent, en fiskodlare och en växthusodlare. I ett av avsnitten får vi höra om odling av grönsaker på friland av ett förädlingsföretag. En företrädare för dagligvaruhandeln lyfte igen mycket väl fram vad hela den finländska matproduktionen betyder också för handeln.

Trots skillnaderna inom de olika produktionssektorerna kom vissa gemensamma frågor fram i alla diskussioner. Allt handlar om yrkesskicklighet. När jag tänker på min egen barndom på 1960-talet har det finländska livsmedelssystemet förändrats massor. Då kunde vi inte ens föreställa oss den enorma produktmängd vi har i stora butiker i dag. I mitt barndomshem hade vi inte heller någon frys, där vi kunde ha förvarat grönsakerna. De första regnbågsdammarna uppfyllde säkerligen inte de nödvändiga miljöskyddskraven som i dag är självklara för finländska fiskodlare, också med tanke på den egna ekonomin. Behovet av foder räknas mycket noggrant och utfodringen är automatiserad. Det fanns naturligtvis inte likadan ekologisk produktion och inte heller forskningsrön om användningen av gödsel- eller växtskyddsmedel som vi har i dag. Forskningen kring djurens välbefinnande hade naturligtvis inte ens påbörjats. Djursjukdomar har vi visserligen bekämpat effektivt i årtionden, men till exempel bekämpningen av salmonella började först på 1970-talet till följd av vår banbrytande forskning.

Dagens livsmedelsproduktion kräver mångsidig kompetens. Egentligen är jag ganska förvånad av hur mångsidigt kunnande som behövs på våra gårdar. Ett exempel kan vara Tommi Hasus ekologiska gård som producerar både spannmål och nötkött. När man för några år sedan i offentligheten undrade över den så kallade byråkratifällan, det vill säga vilka alla blanketter en jordbrukare måste fylla i, konstaterade jag att den byråkrati belastar mest ekologiska producenter som också har djur. Men Tommi tog aldrig upp den administrativa bördan när vi talade. Jag har pratat med honom också tidigare och vet att han upplevt samarbetet med myndigheterna som naturligt och lösningssökande. På samma sätt har insikten om att stödsystemen alltid också omfattar myndighetstillsyn fördjupats.

Men det hör till yrkesskickligheten att kunna sköta alla praktiska arbeten såsom att så och skörda, värna om djurens hälsa och välbefinnande samt att ta hänsyn till miljöfrågor. Alla dessa arbeten är förknippade med skyldigheter enligt väldigt många olika författningar.  Samtidigt ska ett lantbruksföretag naturligtvis vara ekonomiskt lönsamt, det vill säga  företagaren ska kunna tolka korrekt även ekonomiska nyckeltal. Ett exakt likadant  mångsidigt kunnande visade Toni Tanner när han berättade om  växthusproduktionen samt Timo Karjalainen som pratade om fiskodlingen. 

Utöver yrkesskickligheten var det också fint att höra berättelser om gårdarnas historia. Strukturomvandlingen i den finländska matproduktionen har varit lika enorm som tillväxten i butikernas produkturval. Gårdarna och produktionsvolymerna är nu större, men det var fint att höra att respekten för tidigare generationers arbete finns kvar. Detta kom väldigt bra fram till exempel när Timo Heikkilä berättade om produktionen av griskött som värnar om djurens välbefinnande. I Finland produceras maten fortfarande huvudsakligen på familjejordbruk. Det behövs givetvis fler arbetstagare utanför familjen än under de senaste årtiondena.

Den förädlade livsmedelsindustrin baserar sig fortfarande starkt på inhemsk produktion. Detta kom tydligt fram när Esa Mäki berättade hur noggrant till exempel ärternas väg från jord till frysbox planeras på förhand. Endast på detta sätt kan vi få ut  världens bästa kvalitetsprodukter på marknaden. Under Covid-9-epidemin har försörjningsberedskapen på många sätt visat sig vara mycket viktig. Ari Akseli underströk också hur viktigt det är för handeln att få inhemsk närproducerad mat. Under undantagsförhållanden framhävs överallt vikten av att vi alla konsumenter kan lita på att maten inte tar slut i butikerna.

Efter diskussionerna ställde jag alla mina samtalsparter frågan om de var lyckliga. De var alla eniga: ja, de är lyckliga. Var och en berättade vad som gör dem lyckliga, men det som var gemensamt var att grunden för lycka är en trygg vardag. Det handlar självklart om hälsa och närstående människor, men också om ett meningsfullt, inspirerande arbete. Samtidigt visar det på ett vackert sätt respekt och kärlek till den egna familjens, gårdens och arbetets historia. Jag är tacksam - och glad - för att vi har så motiverade och kunniga livsmedelsproducenter i det här landet. På denna grund är det bra att bygga en framtid tillsammans. 

Skribenten är kanslichef vid jord- och skogsbruksministeriet

Podden Jalat maassa

JSM Jaana Husu-Kallio

Kommentera