Djurens välbefinnande

Om allmänna krav på djurens välbefinnande föreskrivs i djurskyddslagen  (247/1996), lagen om transport av djur(1429/2006), rådets förordningnr 1/2005 samt lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål (497/2013). Om straff för försummelse av bestämmelserna föreskrivs både i djurskyddslagen och i strafflagen (39/1889). Närmare bestämmelser om djurskyddslagens krav finns i djurskyddsförordningen (396/1996, statsrådets förordning). Statsrådets och Jord- och skogsbruksministeriets  förordningar,  innehåller bestämmelser om närmare krav som gäller hållning, skötsel och behandling av olika djurarter och olika verksamheter med djur. 

Syftet med djurskyddslagen är att på bästa möjliga sätt skydda djur mot lidande, smärta och plåga. Lagen syftar också till att främja djurens välbefinnande och god behandling av djur. Det är förbjudet att åsamka djur onödig smärta eller plåga. Vid djurhållningen ska också djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov.

Myndigheter

I egenskap av högsta myndighet styr och övervakar jord- och skogsbruksministeriet att bestämmelserna om djurens välbefinnande införs och följs. Livsmedelsverket gör samma sak i egenskap av centralförvaltningsmyndighet. Inom regionförvaltningsverkets verksamhetsområde är det regionförvaltningsverket som tar hand om denna uppgift. Lokala övervakande myndigheter är kommunalveterinärer, tjänsteinnehavare som sköter hälsoskyddsövervakning i kommuner och polis. Besiktningsveterinärer ser till att slakterier följer bestämmelserna om djurens välbefinnande, likaså att man följer dem på slakteriernas områden. Gränsveterinärer ser till att man följer bestämmelserna vid gränsövergångsställen, platser för utresa och vid veterinära gränskontrollstationer. De anläggningar som bedriver verksamhet med försöksdjur övervakas av regionförvaltningsverken i Södra och Östra Finland.

Ytterligare upplysningar finns på Livsmedelsverkets webbplats.