Ändras det internationella samarbetet, förnyas EU?

Distansarbetet på grund av coronaviruspandemin har ökat de tekniska färdigheterna och ändrat vanorna i många arbetsgemenskaper. I Finland har anpassningen skett snabbt och vårt högt digitaliserade samhälle har lidit mindre av den ovanliga situationen än många andra länder.

Flera internationella möten har skjutits upp till en senare tidpunkt och EU:s möten i Bryssel har tills vidare ställts in. De personliga relationerna är allt viktigare och direkta telefonsamtal har ersatt möten i korridoren. 

EU:s gröna giv (Green Deal) och den nya kommissionens arbetsprogram sätter upp höga klimat- och miljömål för Europa. Ur skogssektorns synvinkel pågår flera initiativ som syftar till att styra investeringar i objekt som är hållbara med tanke på klimatet. Detta i syfte att förebygga global avskogning och förlust av skogarnas biologiska mångfald.

Att sätta upp ambitiösa mål är i princip en bra sak. Men hur fungerar de uppifrån uppställda målen om vi inte funderar på de orsaker eller drivkrafter som har lett till den rådande situationen och utan att vi engagerar aktörerna på gräsrotsnivå?

Undantagsförhållandena kan leda till hållbarare mötespraxis och minska onödiga resor. Vi borde också fundera på hur vi kunde förbättra våra arbetssätt i det internationella samarbetet. Vi måste också våga dryfta om vårt nuvarande arbetssätt ger resultat.

Till exempel naturens biologiska mångfald har försämrats redan länge. Ur ett helhetsperspektiv sker den globala avskogningen nu långsammare, men den har tilltagit på vissa kontinenter, såsom i Afrika. Är det en rätt lösning att vi skärper lagstiftningen och sanktionerna om alla länder inte ens nu följer den gällande lagstiftningen i tillräcklig utsträckning? Ett genuint samarbete där de olika parterna lyssnar på varandra och där också de praktiska aktörernas synvinklar beaktas kan vara en bättre lösning än absoluta förbud och sanktioner.

Mötena vid FN:s och EU:s högkvarter, strategierna och resolutionerna är viktiga, men målen ska också förankras på nationell nivå. Varje tjänsteman borde tidvis lämna sitt kontor och gå ut på fältet för att lyssna på aktörerna och diskutera varför saker och ting inte går framåt eller vad som är ett bättre sätt att främja dem.

I de östeuropeiska medlemsländerna görs fortfarande olagliga avverkningar eller avverkningar som är olämpliga med tanke på objektet, ibland också inom skyddsområdena. Den bakomliggande orsaken är sällan en medveten vilja att skada miljön. Snarare kan det röra sig om till exempel för låga löner som leder till att den myndighet som fattar ett avverkningsbeslut i praktiken är tvungen att skaffa sig extra inkomster. Om man inte avhjälper bristerna, blir det ingen förändring.

Hållbar vård och användning av naturresurser har ett nära samband med hur samhällets strukturer fungerar och de sociala konsekvenser som följer av detta. Samarbetet inom EU och även på en bredare internationell nivå bör stärkas genom att man håller kvar kontakten med verkligheten och undviker alltför förenklade tillvägagångssätt som glömmer bort vardagens lagbundenhet.

Elina Warsta

Skribenten arbetar vid jord- och skogsbruksministeriet med EU-skogsfrågor och bilaterala skogsfrågor.