Rapport om habitatdirektivets skogliga naturtyper stöder beredningen av nationella åtaganden för EU:s strategi för biologisk mångfald
I ett projekt till stöd för genomförandet av habitatdirektivet utreddes tillståndet för fyra trädbevuxna naturtyper, vilka data som fattas om dem och metoder för att trygga de olika naturtyperna.
Tapio Oy:s och jord- och skogsbruksministeriets gemensamma pressmeddelande.
Till stöd för beslutsfattandet och beredningen av nationella åtaganden enligt EU:s strategi för biologisk mångfald har man samlat in information om de skogliga naturtyper som fastställts i direktivet. I projektet Luodsi, som finansierats genom programmet METSO, har man granskat fyra av de naturtyper som anges i EU:s habitatdirektiv: västlig taiga, skogbevuxna myrar, åsskogar och örtrika, näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ. Man valde att fokusera projektet på dessa naturtyper eftersom de är stora till ytan och det bedrivs skogsbruk på dem.
Jord- och skogsbruksministeriet beställde projektet, i vilket Tapio Oy har samlat in information om tillståndet för och definitionen av de valda naturtyperna, om ekonomiskogarnas betydelse för uppnåendet av de mål som ställs upp i åtagandena och om eventuella ekonomiska konsekvenser av åtagandena.
Enligt rapporten varierar metoderna för att hur man bäst bevarar de olika naturtyperna.
För vissa naturtyper är det effektivaste sättet att lämna dem utanför skogsvården och öka skyddet. Detta gäller till exempel västlig taiga och skogbevuxna myrar i naturtillstånd, eftersom det för definitionen av dessa naturtyper är viktigt att de är i naturtillstånd.
För vissa naturtyper är det nödvändigt att kombinera naturskydd med skogsvård. Sådana livsmiljöer är bland annat örtrika, näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ, åsskogar samt skogbevuxna myrar som inte är i naturtillstånd och där skogsbruk bedrivs. Till exempel bevaras vissa typer av örtrika skogar bäst genom att de skyddas, medan andra bevaras bäst genom olika skötselåtgärder för att trygga naturtypens tillstånd, till exempel genom avlägsnande av gran.
Utformningen av skyddet av naturtyperna beror också långt på tillståndet för de arter som är typiska för naturtyperna. Olika arters överlevnad och förmåga att sprida sig till nya områden kan stödjas genom skogs- och naturvårdsåtgärder, särskilt på områden som utnyttjas ekonomiskt – även på andra naturtyper än de som definieras i habitatdirektivet.
"Åtgärder som förbättrar naturtypernas tillstånd, såsom restaurering och skogs- och naturvård, har genomförts som en del av skogsbruket redan tidigare, men i framtiden kan man som en del av arbetet för åtagandena utföra åtgärderna på ett mera planmässigt sätt och i större omfattning", säger Nora Arnkil, naturvårdsexpert och ledare för projektet Tapio.
”Projektets resultat gör det möjligt för skogssektorn att ta ett medvetet steg mot att naturtyperna beaktas på ett mera omfattande sätt i utnyttjandet av ekonomiskogar. Vi behöver dock mer information om naturtypernas läge, förekomst och vilka de mest optimala skogsvårdsåtgärderna är", fortsätter Arnkil.
"Genom att på olika sätt trygga de naturtyper som förekommer i ekonomiskogar, dessa naturtypers särdrag och de arter som är typiska för dem, kan man förhindra förlusten av mångfald i skogsnaturen samt bidra till uppnåendet av nationella och internationella mål för att stoppa förlusten av biologisk mångfald", säger Katja Matveinen, ledande sakkunnig vid jord- och skogsbruksministeriet.
Syftet med strategin för biologisk mångfald är att förbättra bevarandestatusen för de naturtyper som anges i habitatdirektivet. En gynnsam bevarandestatus eller en klart förbättrad utveckling bör uppnås på 30 procent av de av direktivets naturtyper som inte hade en gynnsam bevarandestatus i EU-rapporteringen 2019. I projektet Luodsi har man tagit fram ytterligare information till stöd för beslut som gäller de valda skogliga naturtyperna.
Information om naturtyperna samlades in från litteraturkällor, intervjuer med experter och med hjälp av direktivrapporteringens dokument. I projektet hördes sakkunniga från Finlands miljöcentral, Forststyrelsens Naturtjänster, Metsätalous Oy, Finlands skogscentral och miljöministeriet.
I samband med projektet genomförde Naturresursinstitutet en separat kostnadseffektanalys med programvaran MELA. Syftet med analysen var att bedöma kostnadsnivån för att inom skogsbruket sköta de undersökta naturtyperna på ett sätt som bättre bevarar deras särdrag. Dessutom ger analysen beslutsfattare information om trädbestånden i naturtyperna och fördelningen av arealerna mellan olika ägargrupper.
Länkar
Länk till rapporten
Ytterligare information
Nora Arnkil, projektchef, naturvårdsexpert, Tapio, nora.arnkil(at)tapio.fi, tfn 029 432 6021
Katja Matveinen, ledande sakkunnig, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 029 516 2287
