Reformen av lagen om vattentjänster

I lagen om vattentjänster och hälsoskyddslagen har definitionerna av vattenverk varit olika. Avsikten är att definitionen ska vara likalydande.

För mycket små aktörer och gemensamma brunnar kommer regleringen att lindras. Å andra sidan kommer skyldigheterna i lagen om vattentjänster att gälla storskaliga anläggningar som för närvarande inte har ett verksamhetsområde. 

Lösningsförslaget Vattnet är vårt utarbetades av en tjänstemannaarbetsgrupp och var på remiss tiden 1.7–30.9.2024. I lösningsförslaget krävdes att kommunerna behåller bestämmanderätten över vattentjänstverken. Lösningsförslaget skulle således ha gjort det möjligt för kommunen att sälja vattentjänstverkets minoritetsinnehav. Det utkast till paragraf som sänts på remiss på nytt innehåller ett förslag till försäljningsförbud för kommunerna. Enligt förslaget får kommunerna alltså inte alls sälja sitt ägande i vattentjänstverk, partivattentjänstverk eller vattentjänstegendom till någon annan än en annan kommun eller till ett kommunalt ägt vattentjänstverk.

Det utkast till proposition som behandlades under den första remissbehandlingen var ett förslag som beretts av en arbetsgrupp som på bred front representerade branschen och som fick rikligt med remissvar. Under beredningen i arbetsgruppen kom man fram till ett förslag till en lagstiftningslösning för att bevara kommunernas bestämmanderätt i syfte att verkställa beslutet Vattnet är vårt. Lösningen valdes, eftersom den enligt bedömning uppfyller riksdagens vilja men samtidigt tryggar det handlingsutrymme som kommunerna har enligt den kommunala självstyrelsen enligt grundlagen (121 § i grundlagen). Dessutom ansågs lösningen inte medföra finansieringsansvar för staten.

Efter att den första remissbehandlingen avslutats beställde jord- och skogsbruksministeriet en tilläggsutredning av grundlagsaspekterna av professor Tuomas Ojanen och professor emeritus Olli Mäenpää i syfte att stödja den fortsatta beredningen av lagförslaget. Båda gjorde bedömningen att den kommunala självstyrelsen inte utgör ett hinder för att införa ett försäljningsförbud för kommunernas innehav i vattentjänsterna. Mäenpää bedömde att en sådan lagstiftningslösning inte heller medför finansieringsansvar för staten. Ojanen bedömde däremot att försäljningsförbudet är en så pass ny uppgift för kommunerna att det eventuellt medför ett finansieringsansvar för staten.

Jord- och skogsbruksministeriet har noggrant gått igenom remissvaren från den första remissbehandlingen och tilläggsbedömningarna av grundlagsaspekterna, och beslutat att föreslå att det lösningsförslag som behandlades i den första remissbehandlingen skärps så att det införs ett förbud för kommunerna att sälja innehavet i vattentjänster. Det finns goda grunder för att införa ett försäljningsförbud för kommunerna. Vattentjänsterna är kritisk infrastruktur med tanke på säkerheten och ett naturligt monopol, där strävan efter vinst inte är en ändamålsenlig utgångspunkt för ordnandet av tjänsten, eftersom det saknas konkurrens. Vattenförsörjningen är dessutom en nödvändig tjänst, och de grundläggande och mänskliga rättigheterna talar för att vattentjänsterna ska hållas i offentlig ägo. Internationellt sett finns det negativa erfarenheter av fullständig privatisering av vattentjänster. Jord- och skogsbruksministeriet bedömer att förbudet mot försäljning av det nuvarande vattentjänstinnehavet inte medför sådana nya kostnader för kommunerna som medför ersättningsansvar för staten.

Förslaget ger kommunen förköpsrätt vid försäljning av ett privat vattentjänstverk som är beläget i kommunens område. Således har kommunen i framtiden möjlighet att ingripa i köp av privata vattentjänstverk.

Det finns cirka 700 privata kundägda vattentjänstverk i formen av andelslag i Finland. Idag finns det även ett fåtal privatägda aktiebolag bland de privatägda verken.

Ja. Alla nuvarande vattentjänstverk kan fortsätta fungera på samma sätt som idag. Efter att lagen trätt i kraft är det tillåtet att grunda vattentjänstverk som ägs av en eller flera kommuner och kundägda vattentjänstandelslag. Enligt förslaget får ett kundägt vattentjänstandelslag som grundats efter att lagen trätt i kraft endast säljas till kommunen.

Verksamhetsområdet är en områdesavgränsning som fastställs av kommunen. Vattentjänstverkens verksamhetsområden ska omfatta de områden där samhällsstrukturen förutsätter centraliserade vattentjänster. Verksamhetsområdet behöver inte omfatta hela området för ledningsnätet, dvs. det finns ofta vattentjänster i ett område som är större än verksamhetsområdet. Vid fastställande av verksamhetsområde ska kommunen beakta detaljplaneområden, tätorter och grundvattenområden.

I verksamhetsområdet är vattentjänstverket skyldigt att tillhandahålla vattentjänster till fastigheterna. Fastigheterna är i regel skyldiga att ansluta sig till vattentjänstverkets ledningsnät i verksamhetsområdet.

För närvarande bestämmer tätortens avgränsning anslutningsskyldigheten. Beslutet om verksamhetsområde har förlorat sin betydelse, så de områden som ska anslutas till vattentjänsterna bedöms inte systematiskt.

Enligt förslaget ska de fastigheter som är belägna i verksamhetsområdet i princip vara anslutna till vattentjänstverkets ledningsnät och verket ska på motsvarande sätt tillhandahålla tjänsten. Utanför verksamhetsområdet grundar sig anslutningen på ömsesidig frivillighet.

För närvarande behöver en fastighet som är belägen utanför tätorten men i vattentjänstverkets verksamhetsområde inte ansluta sig till vattentjänstverkets ledningsnät, om den fastighetsspecifika vattentjänstutrustningen som överensstämmer med kraven har byggts innan verksamhetsområdet godkänts. 

I framtiden kommer en fastighet som är belägen i vattentjänstverkets uppdaterade verksamhetsområde i princip att vara skyldig att ansluta sig till de centraliserade vattentjänsterna, oavsett om fastigheten är belägen i en tätort eller utanför den.

En tätort är en statistisk områdesavgränsning som inte är direkt tillämplig som ett begrepp som begränsar skyldigheten att ansluta till vattentjänsterna.

Ändringarna av anslutningsskyldigheten säkerställer verksamhetsförutsättningarna för vattentjänstverken nu och i framtiden. I och med ändringen kommer vattentjänstverket att bättre kunna förutsäga antalet anslutningar och planera sin verksamhet och nödvändiga investeringar på lång sikt.

Stabila och funktionsdugliga vattentjänstverk är en fördel för varje fastighet som är belägen inom verksamhetsområdet, eftersom de har förutsättningar att upprätthålla vattentjänstinfrastruktur och tillhandahålla vattentjänster till fastigheter nu och i framtiden.

Centraliserade vattentjänster kräver ett tillräckligt antal användare för att fungera. Dricksvattnets kvalitet försämras om det inte finns ett tillräckligt flöde, och likaså försvåras bortledandet och behandlingen av avloppsvattnet. 

I områden som är tillräckligt tätbefolkade med tanke på samhällsstrukturen är det också viktigt för miljön och människornas hälsa att fastigheterna omfattas av de centraliserade vattentjänsterna. När bosättningen är tillräckligt koncentrerad är fastighetsspecifika vattentjänster inte det mest hållbara alternativet med tanke på människors hälsa eller miljön.

Planering och utbyggnad av vattentjänstnätet är ekonomiskt möjligt endast om det finns tillräckligt många anslutningar så att inte ett alltför litet antal personer blir tvungna att betala investeringen.

I framtiden kommer den ändring av anslutningsskyldigheten som eftersträvas genom lagändringen att gälla fastigheter som är belägna utanför tätorter i vattentjänstverkenas uppdaterade verksamhetsområden. När kommunen uppdaterar verksamhetsområdet i enlighet med kraven i den nya lagen bedömer kommunen noggrant de områden där det finns behov av centraliserade vattentjänster och till vilka verksamhetsområdet utvidgas. 

I många kommuner är en stor del av områdena utanför tätorten avgränsade utanför verksamhetsområdet, eftersom det i glesbygdsområden sällan finns något behov eller några förutsättningar för centraliserade vattentjänster.

Anslutningsskyldigheten ändras först när kommunen har fattat ett nytt beslut om verksamhetsområde efter att lagen trätt i kraft. Kommunen ska fatta beslut om verksamhetsområde i enlighet med den nya lagen inom fem år från att lagen trätt i kraft, det vill säga senast vid utgången av 2031, om lagen träder i kraft den 1 januari 2026 som avsett. 

Utanför tätorterna träder dock den nya anslutningsskyldigheten i kraft först två år efter att beslutet om verksamhetsområde fattades.

Vattentjänstverk och kommuninvånare kan påverka verksamhetsområdets avgränsning. 

Nej, det gör den inte. En stor del av områdena utanför tätorterna är sådana att det inte är nödvändigt att upprätta ett verksamhetsområde för dem, i vilket fall anslutningsskyldigheten överhuvudtaget inte gäller för dessa områden.

Det är aldrig nödvändigt att ansluta en fastighet med mulltoalett till ett avlopp. 

Dessutom kan ägaren till en fastighet som är belägen inom verksamhetsområdet ansöka hos kommunen om undantag från anslutning. Undantag från anslutningsskyldigheten ska beviljas om en anslutning till ledningsnätet skulle bli oskälig för fastighetsägaren eller innehavaren av fastigheten, till exempel på grund av de kostnader som uppstår vid byggande av fastighetens vattentjänstutrustning. Därtill förutsätter undantaget att undantaget inte i sig eller i kombination med andra undantag avsevärt får äventyra skötseln av vattentjänsterna inom vattentjänstverkets verksamhetsområde och att fastigheten som ska undantas ska ha fastighetsspecifik vattentjänstutrustning som överensstämmer med kraven.

Man ska även investera i fastighetsspecifikt underhåll och förnyelse av system med jämna mellanrum.

Inte direkt. Vid bedömning av hur oskälig anslutningen är beaktas behovet av vattentjänster och kostnaderna för anslutningen.

Inte direkt. Om fastigheten är belägen i ett område som kommunen godkänner som verksamhetsområde gäller anslutningsskyldigheten fastigheten.

Fastighetsägaren kan ansöka hos kommunen om undantag från anslutning. Undantag från anslutningsskyldigheten ska beviljas om en anslutning till ledningsnätet skulle bli oskälig för fastighetsägaren eller innehavaren av fastigheten, till exempel på grund av de kostnader som uppstår vid byggande av fastighetens vattentjänstutrustning.

Kommunen ska höra vattentjänstandelslaget i samband med uppdatering eller upphävning av verksamhetsområdet. Andelslaget ska i detta sammanhang också vara aktivt och ge kommunen information om i vilka områden det behövs centraliserade vattentjänster och verksamhetsområdet ska hållas kvar.

Lagförslaget är för närvarande på remiss och planeras träda i kraft den 1 januari 2026. Övergångsperioder definieras för alla lagstadgade uppgifter och skyldigheter. En guide för genomförandet av lagen kommer att upprättas när lagen träder i kraft. Det kommer också att ordnas utbildning om genomförandet.

Lagändringen kräver mer långsiktigt planeringsarbete för vattentjänsterna än tidigare. Framsyn och planmässighet förtydligar kommunens och vattentjänstverkets verksamhet och betalar sig tillbaka i form av smidigare verksamhet.